Remissen
Kurs: MDBI Del: 01 Radiologi
Målsättning
- Kunna visa hur man skriver en fullständig röntgenremiss — vilka uppgifter som krävs för att radiologen ska kunna välja rätt undersökning, tolka bilden och bedöma risk.
Remissen är läkarens kommunikation med radiologen, och den är avgörande på ett sätt som är lätt att underskatta. Radiologen träffar sällan patienten själv utan bygger sin bedömning på bilden plus det som står i remissen. En slarvig remiss ger därför ofta ett slarvigt svar, medan en genomtänkt remiss kan vara halva undersökningen. Det här avsnittet går igenom vad en fullständig röntgenremiss ska innehålla och varför varje del behövs.
Varför remissen är avgörande
En radiologisk undersökning är i grunden en ögonblicksbild av en pågående sjukdomsprocess. För att kunna tolka den rätt behöver radiologen tre saker: en tydlig frågeställning, den kliniska kontexten och tillgång till tidigare undersökningar för jämförelse. Det som ger bäst svar är en adekvat och specifik frågeställning — en konkret klinisk fråga som bilden faktiskt kan besvara. Man ska undvika att rada upp en mängd osannolika frågeställningar, och man ska aldrig skriva “Annat?”, eftersom det inte ger radiologen någon riktning alls.
Remissens innehåll — fält för fält
En komplett remiss innehåller ett antal fält som var för sig fyller en funktion. Tabellen nedan sammanfattar vad som ska anges och varför.
| Del av remissen | Vad som ska anges |
|---|---|
| Önskad undersökning | Vilken undersökning som ska utföras (i digitala system oftast obligatoriskt) |
| Frågeställning | Adekvat och specifik |
| Remittentens uppgifter | Namn, position, telefon/sökarnummer (ev. journalnummer) |
| Anamnes och status | Kortfattat men relevant: smärtlokalisation, infektionsparametrar, känd sjukdom/malignitet |
| Tidigare undersökningar | Vad? När? Var? — tidsförlopp och jämförelse |
| Inför kontrast | Längd, vikt, aktuellt S-kreatinin, metforminbehandling, kontrastmedelsallergi |
| Kontraindikationer | Särskilt inför MR (pacemaker, metall, clips, klaustrofobi) |
Inför kontrastundersökning
Ska undersökningen göras med kontrast tillkommer några uppgifter som är direkt patientsäkerhetskritiska. Kontrastmedelsmängden styrs nämligen av njurfunktionen, som i sin tur beräknas ur S-kreatinin tillsammans med längd och vikt — och detta gäller både jodkontrast vid DT och gadolinium vid MR. Dessutom måste metforminbehandling och eventuell tidigare kontrastreaktion anges, eftersom båda påverkar hur och om kontrast kan ges (se Kontrastmedelsinducerad njurskada).
Inför MR
Vid MR handlar den viktigaste förberedelsen om säkerhet i magnetfältet. MR:s kontraindikationer ska uteslutas redan innan remissen skickas: inopererad elektronik eller pacemaker, metallsplitter i ögonen, vissa aneurysmclips eller stent, samt uttalad klaustrofobi. Patienten fyller därför i ett särskilt frågeformulär inför undersökningen.
Vid oklarheter
Vid oklarheter, och inför större akuta undersökningar, är regeln enkel: kontakta jourhavande röntgenläkare. Ett kort samtal kan spara både tid och en felvald undersökning.
Definition
En adekvat frågeställning är en klinisk fråga som en bildundersökning faktiskt kan besvara (“Fraktur? Pneumoni? Lungemboli?”) — inte en diagnos och inte en osorterad lista.
Tenta-fokus
Inför kontrast måste anges: längd, vikt, kreatinin, metforminbehandling och tidigare kontrastreaktion. Inför MR måste kontraindikationer uteslutas. Skriv aldrig “Annat?”.
Klinisk pärla
Ju mer relevant information radiologen får (rätt frågeställning, tidsförlopp, tidigare bilder), desto mer träffsäkert blir svaret — remissen är halva undersökningen.