Mykolsyror
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Mycket långa, förgrenade fettsyror med 60–90 kolatomer som utgör huvudbeståndsdelen i mykobakteriernas cellvägg. Kovalent bundna till arabinogalaktan, som i sin tur är bundet till Peptidoglykan.
- Ger cellväggen en unik, vaxartad och extremt hydrofob karaktär.
Konsekvenser
| Egenskap | Följd |
|---|---|
| Syrafasthet | Färgämne tränger in vid uppvärmning och kan inte avfärgas med syra-alkohol — grunden för Ziehl-Neelsen-färgning. Mykobakterier färgas dåligt av Gramfärgning |
| Permeabilitetsbarriär | Naturlig resistens mot många Antibiotika, mot uttorkning, desinfektionsmedel och surt pH |
| Långsam tillväxt | Generationstid 15–20 timmar för Mycobacterium tuberculosis — odling tar veckor |
| Överlevnad i makrofager | Motstår lysosomala enzymer och syreradikaler |
| Immunogenicitet | Cordfaktor (trehalosdimykolat) driver granulombildning och den karakteristiska serpentinliknande växten i kultur |
Läkemedelskoppling
- Isoniazid hämmar InhA i mykolsyrasyntesen — mutationer i inhA eller i katalasgenen katG (som aktiverar proisoniazid) ger resistens.
- Etambutol hämmar arabinosyltransferas och därmed arabinogalaktanet som mykolsyrorna fäster i.
- Mykolsyrorna är alltså både orsaken till att tuberkulos är svårbehandlad och målet för två av fyra förstahandsmedel.
Tenta-fokus
Mykolsyrorna förklarar hela mykobakteriens kliniska profil: syrafasthet, långsam odling, naturlig antibiotikaresistens, intracellulär överlevnad och granulombildning. Kom ihåg att gramfärgning är otillräcklig — det krävs Ziehl-Neelsen eller auraminfluorescens.
Kopplingar
Relaterat: Mycobacterium tuberculosis, Ziehl-Neelsen, Peptidoglykan, Granulom, Isoniazid, Etambutol, Icke-tuberkulösa mykobakterier, Mycobacterium leprae