Intracellulärvätska

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser

Vad är det?

Den vätska som finns inuti cellerna, ungefär två tredjedelar av kroppsvattnet och därmed det största vätskerummet. Den är åtskild från extracellulärvätskan av cellmembranet och har en helt annan jonsammansättning.

Mekanism

• Intracellulärt dominerar kalium, magnesium, fosfat och proteinanjoner; extracellulärt dominerar natrium och klorid. Gradienterna upprätthålls aktivt av Na/K-ATPas.
• Vatten rör sig fritt över cellmembranet efter osmotisk gradient — cellvolymen bestäms därför av den extracellulära osmolaliteten.
• Sjunker den extracellulära osmolaliteten (vattenöverskott) sväller cellerna; stiger den krymper de. Detta gäller även erytrocyterna och påverkar direkt MCV.
• Ändringar i kroppsläget påverkar fördelningen av vätska mellan de intra- och extracellulära rummen, vilket är en preanalytisk felkälla för alla koncentrationsmått.

Klinisk relevans & Diagnostik

Rummet kan inte provtas direkt — man mäter alltid plasma och sluter sig till det intracellulära. Det förklarar flera klassiska tolkningsproblem: P-Kalium speglar dåligt kroppens totala kaliumförråd, och hemolys i provet frisätter intracellulärt kalium och ger kraftigt falskt förhöjda värden. Ett besläktat fenomen ses i EDTA-röret där erytrocyterna långsamt tar upp vatten, så att MCV stiger falskt efter ca 6–8 timmar i rumstemperatur med falskt sjunkande beräknat MCHC som följd.

Kopplingar

Relaterat: Extracellulärvätska, Intravaskulärt rum, Vätskebalans, Cellmembran, Kalium, MCV, Hemolys