Normalfördelning

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Den symmetriska, klockformade sannolikhetsfördelning som beskrivs helt av sitt medelvärde och sin standardavvikelse. Normalfördelningen är förutsättningen för parametriska statistiska metoder — men den gäller ofta inte för biologiska referensvärden.

Mekanism

• I en normalfördelning ligger ca 68 % av observationerna inom ±1 SD och ca 95 % inom ±2 SD kring medelvärdet.
• Just 95 %-intervallet motsvarar det som referensintervallet avser täcka, vilket är förklaringen till att gränserna sätts vid 2,5- och 97,5-percentilerna.
• Referensvärdena är dock vanligen snedfördelade, ofta med en svans mot höga värden — därför används parameterfria (icke-parametriska) metoder för att beräkna intervallgränserna.
• Icke-parametrisk beräkning kräver större material; antalet individer i referensgruppen bör vara minst 120 för acceptabelt statistiskt underlag.
• Slumpvariationen i en analysserie är däremot ofta väl approximerad av en normalfördelning, vilket är grunden för att uttrycka mätosäkerhet som SD och CV.

Klinisk relevans & Diagnostik

Att förutsätta normalfördelning där den inte råder ger snedvridna referensgränser — typiskt för analyter som CRP, ferritin och triglycerider, där en beräkning av medelvärde ± 2 SD skulle ge en orimlig eller till och med negativ nedre gräns. Vid tolkning av enskilda svar är detta skälet till att referensintervallet inte är symmetriskt kring “mitten” av intervallet.

Kopplingar

Relaterat: Snedfördelning, Icke-parametrisk statistik, Percentil, Referensintervall, Standardavvikelse, Medelvärde, Referensvärde