Jodid
Kurs: MDBI
| Typ | Joniserad form av grundämnet jod (I⁻) |
| Funktion | Substrat för tyreoideahormonsyntes |
| Nyckelfynd | Tas upp aktivt av sköldkörteln via NIS |
Vad är det?
- Jodid är den reducerade, vattenlösliga jonformen av jod och den form kroppen tar upp från kosten.
- Ett essentiellt spårämne – enda kända funktionen är som byggsten i tyreoideahormonerna T4 och T3.
- Dagligt behov täcks normalt av joderat bordssalt, mejeriprodukter och fisk.
Mekanism
- Upptag: NIS i tyreocytens basalmembran koncentrerar jodid många gånger över plasmanivån.
- Organifiering: TPO oxiderar jodid och binder det till tyrosylrester på tyreoglobulin → MIT och DIT → kopplas ihop till T3/T4.
- Wolff–Chaikoffs effekt: mycket höga jodidnivåer hämmar tillfälligt hormonsyntesen.
Klinisk relevans
- Jodbrist → nedsatt hormonsyntes → struma och hypotyreos (globalt vanligaste orsaken till struma).
- Farmakologiska joddoser (Lugols lösning) hämmar hormonfrisättning och kärlrikedom inför tyreoideakirurgi och vid tyreotoxisk kris.
- Jodkontrastmedel och amiodaron kan utlösa både hyper- och hypotyreos.
Tenta-fokus
Kunna hela kedjan: kostjodid → NIS-upptag → TPO-organifiering på tyreoglobulin → T3/T4. Jodbrist är världens vanligaste orsak till struma.
Klinisk pärla
Paradoxen: både för lite och för mycket jod ger problem. Akut jodöverskott bromsar syntesen (Wolff–Chaikoff), vilket utnyttjas terapeutiskt med Lugols lösning inför operation.
Kopplingar
- Tyreoideahormoner — jodid är byggstenen
- Natrium-jod-symportör — upptagsmekanismen
- Tyreoideaperoxidas — organifierar jodid
- Struma — följd av jodbrist
- Jod-131 — radioaktiv jodid för diagnostik/behandling