CuraKI

Spontan bakteriell peritonit

Spontan bakteriell peritonit

Kurs: MDBI

TypInfektion i ascitesvätska
KontextCirros med Ascites
DiagnosAscites-neutrofiler ≥ 250/mm³
MikrobiologiOftast monomikrobiell gramnegativ

Vad är det?

  • Spontan bakteriell peritonit (SBP) är en infektion av ascitesvätskan utan någon kirurgiskt åtgärdbar intraabdominell källa (ingen perforation eller abscess).
  • Drabbar framför allt patienter med levercirros och portal hypertension med ascites.

Etiologi och patofysiologi

  • Bakteriell translokation från tarmen till mesenteriala lymfkörtlar och vidare till ascitesvätskan, i kombination med nedsatt opsonisering och lågt proteininnehåll i ascites.
  • Vanligast gramnegativa tarmbakterier (E. coli, Klebsiella) samt streptokocker. Typiskt monomikrobiell.

Symtom och diagnostik

  • Kan vara subtil: feber, diffus buksmärta, försämrad encefalopati eller enbart allmän försämring — ibland närmast symtomfri.
  • Diagnostisk ascitestappning (paracentes) är avgörande; diagnos ställs vid neutrofiler (PMN) ≥ 250/mm³ i ascites, med eller utan positiv odling.
  • Låg tröskel att tappa alla cirrospatienter som försämras.

Behandling

  • Empirisk tredje generationens cefalosporin (t.ex. cefotaxim) och intravenöst albumin för att minska risken för hepatorenalt syndrom.
  • Sekundär antibiotikaprofylax (kinolon) efter genomgången episod.

Tenta-fokus

SBP diagnostiseras på ascites-PMN ≥ 250/mm³ hos en cirrospatient — inte på odlingssvar (odlingen är ofta negativ). Behandling: cefotaxim + albumin. Monomikrobiell växt talar för SBP; polymikrobiell växt med lågt glukos och högt LD talar i stället för sekundär peritonit (perforation) som kräver kirurgi.

Klinisk pärla

Tröskeln för paracentes ska vara mycket låg: varje cirrospatient med ascites som får feber, buksmärta eller plötslig encefalopati ska tappas — obehandlad SBP har hög mortalitet.

Kopplingar

Graph View

Backlinks