Glykopyrron

Kurs: Basvetenskap 5

TypAntikolinergikum — kvartär ammoniumförening, muskarinantagonist
NyckelegenskapPermanent laddad → passerar inte Blod-hjärnbarriären
HuvudindikationerPremedicinering, reversering av neuromuskulär blockad, sialorré, palliativt rosslande andning
Dosering vuxen0,2 mg i.v. (antisialogog); 0,2 mg per 1 mg Neostigmin
Anslag/duration1–2 min i.v., effekt 2–4 timmar (vagolytisk längre än salivhämning)
Vanliga biverkningarMuntorrhet, Takykardi, urinretention, obstipation, dimsyn

Verkningsmekanism

  • Kompetitiv, icke-selektiv antagonist på muskarinreceptorer (M1–M5) i det parasympatiska nervsystemets postganglionära synapser.
  • Blockerar acetylkolins effekt på exokrina körtlar (salivkörtlar, svettkörtlar, bronkialkörtlar), glatt muskulatur och hjärtats SA- och AV-knuta.
  • Som kvartär ammoniumförening är molekylen permanent positivt laddad och lipidolöslig — den passerar därför varken blod-hjärnbarriären eller placenta i nämnvärd grad.
  • Detta skiljer glykopyrron från de tertiära aminerna Atropin och Skopolamin, som ger centrala effekter.
EgenskapGlykopyrronAtropinSkopolamin
KemiKvartärTertiärTertiär
Passerar BBBNejJaJa (mest)
CNS-effektIngenKonfusion, deliriumSedation, amnesi
Antisialogog effektKraftig (5× atropin)MåttligKraftig
TakykardiMåttligUttaladLiten
DurationLång (2–4 h)KortareLång

Farmakokinetik

  • Biotillgängligheten peroralt är låg (ca 3 %) just på grund av laddningen — därför ges läkemedlet oftast parenteralt eller inhalerat.
  • Elimineras huvudsakligen oförändrat via njurarna; dosreduktion vid Njursvikt.
  • Distributionsvolym liten, halveringstid ca 0,6–1,2 timmar men den farmakologiska effekten är längre än plasmakoncentrationen antyder.

Indikationer

  • Anestesi: premedicinering för att minska saliv- och bronkialsekretion (särskilt före fiberoptisk intubation och vid ketaminanestesi); motverkar vagala reflexer vid larynxstimulering och peritoneal traktion.
  • Reversering av neuromuskulär blockad: ges tillsammans med Neostigmin för att blockera dess muskarina biverkningar (bradykardi, bronkokonstriktion, salivation, buksmärta) medan den nikotinerga effekten på Motorisk ändplatta behålls. Standarddos 0,2 mg glykopyrron per 1 mg neostigmin.
  • Sialorré: vid Cerebral pares, Parkinsons sjukdom, ALS och klozapinutlöst dregling. Godkänd peroral beredning för barn.
  • Palliativ vård: minskar “dödsrosslet” (terminal sekretstagnation) — 0,2 mg s.c. vid behov eller kontinuerlig infusion. Föredras framför skopolamin eftersom det inte ger sedation eller konfusion.
  • Hyperhidros: peroralt eller topikalt (glykopyrroniumtosylat).
  • KOL: inhalerat glykopyrronium som LAMA (t.ex. Seebri, i kombination med LABA) ger bronkdilatation via M3-blockad.

Biverkningar och kontraindikationer

  • Antikolinerga: muntorrhet, dimsyn (cykloplegi), takykardi, urinretention, obstipation, minskad svettning med risk för hypertermi.
  • Inga centrala antikolinerga effekter — därför lämpligt hos äldre och vid demens där Atropin och Skopolamin ger delirium.
  • Försiktighet vid Glaukom med trång kammarvinkel, Prostatahyperplasi, obstruktiv gastrointestinal sjukdom, Myasthenia gravis och Takyarytmi.
  • Låga doser kan paradoxalt ge bradykardi genom central respektive presynaptisk M1-blockad — mindre uttalat än för atropin.

Klinisk pärla

Vid terminal rosslande andning ska glykopyrron sättas in tidigt, innan sekretet har hunnit ansamlas — antikolinergika torkar inte upp befintligt sekret, de hindrar bara nybildning. Kombinera med lägesändring och undvik onödig sugning som ökar sekretproduktionen och obehaget.

Tenta-fokus

Glykopyrron är kvartärt och passerar inte blod-hjärnbarriären — det är hela poängen och skiljer det från atropin och skopolamin. Kom ihåg att det ges med Neostigmin för att blockera muskarina men inte nikotinerga effekter, och att det inte hjälper vid central antikolinerg förgiftning (där behövs Fysostigmin, som är tertiärt).

Kopplingar