N. abducens
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Sjätte kranialnerven (CN VI), ren motorisk nerv |
| Innerverar | Musculus rectus lateralis — abduktion av ögat |
| Kärna | Nucleus abducens i pons, nära facialiskolliken |
| Längsta intrakraniella förlopp | Därför känsligast för Intrakraniell tryckstegring |
| Skadesymtom | Diplopi horisontellt, esotropi, oförmåga att abducera |
| Kompensation | Huvudvridning mot den drabbade sidan |
Läge och förlopp
- Kärnan ligger i dorsala pons under fossa rhomboidea; fibrer från Nervus facialis slår en båge runt kärnan och bildar colliculus facialis.
- Nerven lämnar hjärnstammen vid pontomedullära övergången, stiger uppåt längs clivus och passerar över petrosbenets kant i Dorellos kanal — en trång och fixerad passage.
- Löper därefter fritt genom Sinus cavernosus, medialt om övriga nerver och närmast Arteria carotis interna.
- Går genom fissura orbitalis superior inom anulus av Zinn och når m. rectus lateralis på dess mediala yta.
Funktion
- Ren somatomotorisk nerv utan parasympatiska eller sensoriska fibrer.
- Abducerar ögat (drar det lateralt). I konjugerad blickvändning samarbetar abducenskärnan med kontralaterala oculomotoriuskärnan via Fasciculus longitudinalis medialis (MLF) — det är abducenskärnan som är blickcentrum för horisontell blickvändning.
- Interneuron i abducenskärnan korsar och stiger i MLF till kontralaterala m. rectus medialis, vilket ger samtidig adduktion av andra ögat.
Klinisk relevans
| Skadenivå | Fynd |
|---|---|
| Nerven perifert | Isolerad abduktionspares, horisontell Diplopi som ökar vid blick åt sidan |
| Abducenskärnan | Horisontell blickpares åt samma sida (båda ögonen), ofta med facialispares |
| MLF | Internukleär oftalmoplegi — nedsatt adduktion, nystagmus i abducerande öga |
| Sinus cavernosus | CN III, IV, V1, V2 och VI drabbas tillsammans, ofta med Horners syndrom |
- Falskt lokaliserande tecken: vid förhöjt intrakraniellt tryck (Hydrocefalus, tumör, Idiopatisk intrakraniell hypertension) sträcks nerven över petrosbenskanten och ger abducenspares utan att skadan sitter där.
- Vid Meningit, särskilt tuberkulös, och vid bakre skallgropsprocesser är abducenspares vanligt.
- Vaskulär mononeuropati vid Diabetes mellitus och Hypertoni är vanligaste orsaken hos äldre — smärtfri och läker oftast inom 3 månader.
- Gradenigos syndrom: Mastoidit med petrosit ger triaden abducenspares, retroorbital smärta och öronflytning.
Undersökning
- Testa ögonrörelser i alla riktningar; abducenspares ger konvergent skelning (esotropi) och oförmåga att föra ögat utåt.
- Diplopin är horisontell, förvärras vid blick mot den drabbade sidan och på avstånd. Patienten vrider huvudet mot skadesidan för att slippa dubbelseendet.
- Bilateral abducenspares hos barn ska föranleda akut bilddiagnostik — bakre skallgropstumör tills motsatsen bevisats.
Klinisk pärla
Isolerad abducenspares hos en äldre patient med diabetes eller hypertoni är oftast mikrovaskulär och går över spontant. Hos barn, unga vuxna eller vid bilateral pares gäller motsatsen: utred alltid med MR och överväg Intrakraniell tryckstegring.
Tenta-fokus
Skilj nervskada (ensidig abduktionspares) från kärnskada (blickpares åt samma sida, båda ögonen) och från MLF-skada (Internukleär oftalmoplegi). Abducenspares som falskt lokaliserande tecken vid högt intrakraniellt tryck är en klassisk examensfråga.
Kopplingar
- Musculus rectus lateralis — enda målmuskeln
- Sinus cavernosus — kritisk passage tillsammans med andra kranialnerver
- Intrakraniell tryckstegring — ger falskt lokaliserande pares
- Diplopi — huvudsymtom
- Nervus facialis — nära anatomisk relation vid kärnan