CuraKI

Nasofarynxodling

Nasofarynxodling

Kurs: Basvetenskap 6

TypMikrobiologisk provtagningsmetod från övre luftvägarna
SyftePåvisa luftvägspatogener och bärarskap i nasofarynx
Vanliga fyndStreptococcus pneumoniae, Haemophilus influenzae, Moraxella catarrhalis
IndikationerTerapisvikt vid Otit/Sinuit, Kikhosta, Difteri, meningokockbärarskap
FallgropKolonisation ≠ infektion, särskilt hos förskolebarn

Princip

  • Nasofarynx är det anatomiska område där de klassiska luftvägspatogenerna koloniserar innan de orsakar sjukdom i mellanöra, bihålor eller nedre luftvägar.
  • Odling från nasofarynx speglar därför kolonisationsfloran, som vid infektion i angränsande hålrum ofta motsvarar det etiologiska agens.
  • Metoden ger både artbestämning och resistensbestämning, vilket är dess främsta fördel jämfört med snabbtester och PCR-paneler.

Utförande

  • Patienten sitter med huvudet lätt bakåtlutat. Pinnen förs rakt bakåt längs näsgolvet, parallellt med gommen — inte uppåt mot ögat.
  • För in tills motstånd känns mot bakre svalgväggen; avståndet motsvarar ungefär näsvinge till ytterörat (7–8 cm hos vuxen).
  • Rotera pinnen 5–10 sekunder mot slemhinnan och dra ut. Utlöser ofta hostreflex och tårflöde, vilket är ett tecken på korrekt djup.
  • Använd flockad pinne i transportmedium (Amies eller motsvarande). Alginatpinnar hämmar PCR och ska undvikas.
  • För Kikhosta (Bordetella pertussis) och Difteri krävs specialmedium (Regan-Lowe respektive Hoyles/Tinsdale) och laboratoriet måste informeras om frågeställningen.
  • Transport inom 24 timmar i rumstemperatur; pneumokocker och H. influenzae är känsliga för uttorkning och kyla.

Indikationer

SituationMotivering
Terapisvikt vid akut Otit eller SinuitResistensbestämning styr byte av antibiotika
Recidiverande otit hos barnKartlägga floran, upptäcka betalaktamasproducerande H. influenzae
Misstänkt KikhostaPCR i första hand, odling som komplement inom 3 veckor från debut
Smittspårning Difteri eller meningokockerBärarskapsdiagnostik
Pneumoni hos barn utan sputumprovIndirekt etiologisk vägledning
Screening av MRSANasal odling, inte nasofaryngeal

Tolkning

FyndTolkning
Streptococcus pneumoniaeKliniskt relevant vid otit/sinuit; kolonisation hos 30–60 % av förskolebarn
Haemophilus influenzae (otypbar)Relevant vid otit; testa betalaktamas
Moraxella catarrhalisNästan alltid betalaktamasproducerande
Grupp A-streptokockerAnvänd hellre svalgprov; se Centorkriterier
Staphylococcus aureusOftast kolonisation; relevant vid MRSA-screening
NormalfloraTalar mot bakteriell etiologi men utesluter den inte
  • Positiv odling hos ett symtomfritt barn representerar bärarskap och ska inte behandlas.
  • Negativ odling under pågående antibiotikabehandling har lågt värde.

Fallgropar

  • För ytlig provtagning ger näsvestibulär flora (koagulasnegativa stafylokocker, difteroider) och missar patogenerna. Detta är det vanligaste tekniska felet.
  • Nasofarynxodling har låg sensitivitet för nedre luftvägsinfektion hos vuxna; sputumodling eller blododling ger bättre etiologi vid Pneumoni.
  • Bordetella pertussis växer dåligt efter 3 veckors symtomduration och efter påbörjad makrolidbehandling — PCR är då förstahandsval.
  • Vid nasal likvorré eller misstänkt skallbasfraktur ska nasofaryngeal provtagning undvikas.
  • Provtagning för Difteri måste beställas separat — bakterien växer inte fram på standardmedium.

Klinisk pärla

Vid terapisvikt på PcV vid akut otit hos barn är nasofarynxodling det enskilt mest värdefulla provet — betalaktamasproducerande H. influenzae och M. catarrhalis är de vanligaste orsakerna och kräver amoxicillin-klavulansyra.

Tenta-fokus

Pinnen förs rakt bakåt längs näsgolvet, inte uppåt. Ett positivt fynd hos ett symtomfritt barn är kolonisation och ska inte antibiotikabehandlas. Vid misstänkt kikhosta eller difteri måste laboratoriet informeras — specialmedium krävs.

Kopplingar

Graph View

Backlinks