Karyotypning
Kurs: MDBI
| Typ | Cytogenetisk analys av kromosomuppsättningen |
| Princip | Metafaskromosomer i band, analyseras i mikroskop |
| Nyckelfynd | Påvisar numeriska och strukturella kromosomavvikelser |
Vad är det?
- Karyotypning är en cytogenetisk metod där en cells fullständiga kromosomuppsättning avbildas och analyseras för avvikelser i antal och struktur.
- Klassisk grund för både konstitutionell (medfödd) och förvärvad (tumör-) genetik.
Princip och utförande
- Celler odlas och stoppas i metafas (colchicin), sprids ut, färgas (G-bandning) och ordnas parvis efter storlek/bandmönster.
- Kräver delande celler (t.ex. benmärg, stimulerade lymfocyter, fostervattensceller).
Indikation och användning
- Konstitutionella syndrom: trisomi 21, Turner (45,X), Klinefelter (47,XXY).
- Hematologiska maligniteter: Philadelphiakromosomen t(9;22) vid KML, translokationer vid akut leukemi – prognostiskt och behandlingsstyrande.
- Kompletteras av riktade metoder som FISH och array-CGH vid behov av högre upplösning.
Tolkning och fallgropar
- Låg upplösning (kan missa mikrodeletioner) och kräver levande, delande celler.
- FISH/PCR behövs för submikroskopiska avvikelser (t.ex. BCR-ABL om translokationen är kryptisk).
Tenta-fokus
Karyotypning kräver delande celler och visar kromosomavvikelser i antal och struktur. Klassiskt exempel: Philadelphiakromosomen t(9;22) → BCR-ABL vid kronisk myeloisk leukemi.
Klinisk pärla
När kliniken starkt talar för en viss translokation men karyotypen ser normal ut – gör FISH eller PCR, som fångar kryptiska/submikroskopiska rearrangemang som karyotypningen missar.
Kopplingar
- Cytogenetik — metodområdet
- Philadelphiakromosom — klassiskt fynd
- FISH — kompletterande metod
- Downs syndrom — konstitutionellt exempel
- Karyotyp — resultatet av analysen