Radiojodupptag

Kurs: MDBI

Typ	Funktionellt nuklearmedicinskt tyreoideatest
Princip	Andel tillförd radiojod som tas upp av körteln
Nyckelnytta	Skiljer orsaker till tyreotoxikos (högt vs. lågt upptag)

Vad är det?

• Mäter hur stor andel av administrerat radioaktivt jod (I-131) som sköldkörteln tar upp under en given tid, som mått på körtelns funktionella aktivitet.
• Bygger på att tyreocyter tar upp jod via natrium-jodid-symportören (NIS) – samma mekanism som utnyttjas vid radiojodbehandling.

Indikation/Användning

• Utredning av tyreotoxikos: skilja hyperfunktion från destruktion.
• Bedöma toxiska noduli och planera radiojodterapi; kombineras ofta med scintigrafi och kan alternativt göras med Tc-99m-perteknetat.

Tolkning/Fallgropar

• Högt/normalt upptag: Graves, toxisk nodulär struma, toxiskt adenom (körteln syntetiserar aktivt).
• Lågt upptag: destruktiv tyreoidit (De Quervain, postpartum), exogent hormon, nyligt jodöverskott via Wolff-Chaikoff.
• Nyligt jodintag (kontrastmedel) sänker upptaget falskt – fråga efter röntgenkontrastundersökningar.

Tenta-fokus

Tyreotoxikos med HÖGT upptag = körteln överproducerar (Graves, toxisk nodulär struma). Tyreotoxikos med LÅGT upptag = hormon läcker ut (tyreoidit) eller tillförs utifrån/via jod. Detta styr behandlingen.

Klinisk pärla

Nyligen genomförd jodkontrastundersökning mättar körteln och ger falskt lågt radiojodupptag i veckor – kontrollera alltid jodanamnesen före undersökningen.

Kopplingar

• Radiojod — samma isotopupptag, i terapeutiskt syfte
• Tyreoideascintigrafi — kompletterande bildgivande undersökning
• NIS — transportören som möjliggör upptaget
• Graves sjukdom — klassiskt högt, diffust upptag
• De Quervains tyreoidit — klassiskt lågt upptag