Hantavirus

Kurs: Basvetenskap 6

Typ	Höljeförsett negativsträngat segmenterat RNA-virus, familj Hantaviridae
Reservoar	Gnagare — Skogssork (Puumala i Sverige), råttor, hjortmus
Smittväg	Inandning av aerosoliserad urin, avföring och saliv; ej mellan människor (undantag Andesvirus)
Sjukdomsbilder	Sorkfeber/HFRS (Europa, Asien) och HPS (Amerika)
Nyckelfynd	Feber, trombocytopeni, akut njursvikt, proteinuri
Behandling	Understödjande; ingen specifik antiviral

Mikrobiologi

• Trisegmenterat genom: L (RNA-polymeras), M (glykoproteinerna Gn och Gc), S (nukleokapsidprotein N).
• Höljeförsett, känsligt för uttorkning men överlever dagar–veckor i sval fuktig miljö.
• Till skillnad från övriga bunyavirus är hantavirus inte artropodburna utan gnagarburna.
• Varje virus har en egen huvudreservoar och har samevolverat med den; värddjuret är persistent infekterat men friskt.

Viktiga arter

Virus	Reservoar	Sjukdom	Mortalitet
Puumala	Skogssork (Myodes glareolus)	Nephropathia epidemica (Sorkfeber)	< 0,5 %
Dobrava-Belgrad	Halsbandsmus	Svår HFRS	5–12 %
Hantaan	Åkersork/Apodemus	Klassisk HFRS, Korea	5–15 %
Seoul	Brun råtta, globalt	HFRS med leverpåverkan	~1 %
Sin Nombre	Hjortmus	HPS (kardiopulmonellt syndrom)	35–40 %
Andesvirus	Långsvansad risråtta	HPS, person-till-person-smitta	~35 %

Patogenes

• Viruset binder beta-3-integrin på endotelceller och trombocyter.
• Infekterar endotel utan direkt cytopatisk effekt — skadan är immunmedierad.
• Massiv aktivering av CD8-T-celler och cytokinstorm (TNF-alfa, IL-6) → ökad kapillärpermeabilitet.
• Följd: Ödem, hypotoni, hemokoncentration, trombocytopeni (konsumtion och adhesion).
• Njure: interstitiell nefrit med hemorragisk medulla vid HFRS. Lunga: icke-kardiogent lungödem vid HPS.

Klinisk bild — sorkfeber (Puumala)

• Inkubationstid 2–4 veckor (spännvidd 1–8 veckor).
• Plötslig hög feber, svår huvudvärk, ryggsmärta, buksmärta, illamående.
• Dimsyn och närsynthet — övergående myopi pga linssvullnad, mycket typiskt fynd.
• Petekier i gom och axiller, konjunktival injektion, ansiktsrodnad.
• Njurfas: oliguri med kreatininstegring, proteinuri och mikrohematuri → polyurisk återhämtningsfas.
• Fem klassiska HFRS-faser: febril, hypotensiv, oligurisk, polyurisk, konvalescens.

Diagnostik

• Serologi — IgM och IgG med ELISA eller immunfluorescens; IgM finns nästan alltid vid symtomdebut.
• RT-PCR i blod under första veckan (viremifasen är kort).
• Labbfynd: Trombocytopeni, stigande kreatinin, CRP-stegring, förhöjt LD, proteinuri, hematuri, ibland leukocytos med atypiska lymfocyter.
• Vid HPS: hemokoncentration (högt Hb/EVF), trombocytopeni, immunoblaster, laktatstegring.

Behandling och prevention

• Understödjande: vätskebalans, Dialys vid uttalad njursvikt (behövs hos ~5 % vid Puumala).
• Vid HPS: tidig intensivvård, restriktiv vätsketillförsel, ev. ECMO — förbättrar överlevnaden markant.
• Ribavirin har viss effekt vid tidig HFRS men används inte rutinmässigt; ingen effekt vid HPS.
• Prevention: gnagarsanering, vädra och våttorka (dammsug aldrig torrt i sommarstugor), andningsskydd vid rensning av gnagarbon.
• Vaccin finns i Korea och Kina (Hantavax) men inte i Europa.

Klinisk pärla

Trombocytopeni + akut njursvikt + akut synförändring hos någon som städat en sommarstuga i Norrland på vårvintern är sorkfeber tills motsatsen bevisats. Övergående myopi är nästan patognomont och förklaras av vätskeansamling i linsen.

Tenta-fokus

Kunna att hantavirus till skillnad från övriga Bunyavirales smittar via gnagaraerosol och inte artropoder. Kunna geografisk uppdelning: HFRS/nephropathia epidemica i Europa och Asien (njure), HPS i Amerika (lunga, hög mortalitet). Puumala är den svenska agens och sorkfeber är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.

Kopplingar

• Sorkfeber — svensk sjukdomsform
• Trombocytopeni — konstant labfynd
• Akut njursvikt — dominerande komplikation vid HFRS
• Zoonos — övergripande kategori
• Kapillärläckage — patofysiologisk kärna
• Dialys — behandling vid svår njursvikt