Ribavirin
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Ett syntetiskt guanosinnukleosidanalog-antiviralt läkemedel med ovanligt brett spektrum mot både RNA-virus och vissa DNA-virus.
- Historiskt central i behandlingen av Hepatit C i kombination med Pegylerat interferon, men i stort sett ersatt av Direktverkande antivirala medel (DAA).
- Kvarstår som viktigt alternativ vid vissa Virala hemorragiska febrar och svår RSV-infektion.
Verkningsmekanism
- Flera mekanismer samverkar:
- Hämning av IMP-dehydrogenas → sänkt intracellulär pool av GTP → hämmad virusreplikation.
- Letal mutagenes: felaktig inkorporering i det virala genomet av RNA-polymeras ökar mutationsfrekvensen över felkatastrofens tröskel — särskilt effektivt mot virus som redan lever nära gränsen som Kvasispecies.
- Hämning av viral capping (guanylyltransferas) och direkt polymerashämning.
- Immunmodulering med skifte från Th2- mot Th1-svar.
Indikationer
- Hepatit C — historiskt, numera endast i utvalda svårbehandlade fall/genotyp 3 med cirros.
- Hepatit E — kronisk infektion hos Immunsupprimerade (transplanterade); här är ribavirin förstahandsval.
- Lassafeber och andra Arenavirus-infektioner; visst stöd vid Krim-Kongo hemorragisk feber och Hantavirus.
- Svår RSV-infektion hos immunsupprimerade (inhalation) — begränsad evidens.
- Ej effektivt mot Gula febern eller Denguefeber.
Dosering
- Peroralt, viktbaserat (vanligen 800–1200 mg/dygn fördelat på två doser), med mat för bättre absorption.
- Dosjustering vid nedsatt Njurfunktion; ackumuleras vid GFR < 50.
- Lång halveringstid (upp till 300 timmar i erytrocyter vid steady state) — effekterna kvarstår länge efter utsättning.
Biverkningar
- Hemolytisk anemi — den dosbegränsande biverkningen. Ribavirintrifosfat ackumuleras i Erytrocyter som saknar fosfatas, ATP-depletion → oxidativ skada → extravaskulär hemolys. Hb-fall på 20–30 g/L är vanligt.
- Anemin kan utlösa Angina pectoris och Hjärtinfarkt hos patienter med Kranskärlssjukdom.
- Trötthet, huvudvärk, Illamående, torrhosta, klåda och Utslag.
- Hyperurikemi och risk för Gikt.
- Teratogent och embryotoxiskt.
Interaktioner och kontraindikationer
- Didanosin — ökar risken för fatal Laktacidos och pankreatit; kontraindicerat.
- Zidovudin — additiv anemi.
- Azatioprin — risk för svår Myelosuppression.
Klinisk pärla
Vid kronisk Hepatit E hos njur- eller levertransplanterad är första åtgärden att reducera immunsuppressionen; om detta inte räcker ges ribavirin i monoterapi i 3 månader, vilket ger utläkning hos flertalet.
Tenta-fokus
Ribavirin är kraftigt teratogent (FDA kategori X) — Teratogenicitet är påvisad i alla testade djurarter. Säker antikonception krävs hos både kvinnor och män under behandlingen och 6 månader efter avslutad kur, eftersom läkemedlet ackumuleras intracellulärt och elimineras mycket långsamt.
Kopplingar
- Hepatit C — den historiskt största indikationen
- Kvasispecies — förklarar varför letal mutagenes fungerar
- Hemolytisk anemi — den dosbegränsande biverkningen
- Teratogenicitet — absolut kontraindikation vid graviditet
- Interferon — den klassiska kombinationspartnern