Familjär hyperaldosteronism typ III

Kurs: MDBI

Typ	Ärftlig primär aldosteronism, undertyp av Familjär hyperaldosteronism
Gen	KCNJ5 (germlinemutation), kodar GIRK4-kaliumkanal
Nyckelfynd	Svår, tidigt debuterande Hypertoni med uttalad Hypokalemi
Ärftlighet	Autosomal dominant

Vad är det?

• En autosomalt dominant form av Familjär hyperaldosteronism orsakad av germlinemutation i KCNJ5.
• Bred fenotyp: från svår, behandlingsrefraktär Hypertoni i barndomen med massiv bilateral Binjurebarkshyperplasi (kan kräva bilateral Adrenalektomi) till mildare former.

Patofysiologi

• KCNJ5 kodar den inåtriktade kaliumkanalen GIRK4 i Zona glomerulosa.
• Mutation → förlorad kaliumselektivitet → Na⁺-inflöde → Depolarisering → öppning av spänningskänsliga Ca²⁺-kanaler → ökat intracellulärt Ca²⁺ → konstant drivning av Aldosteronsyntas (CYP11B2) och celltillväxt.
• Nettoeffekt: autonom aldosteronöverproduktion oberoende av renin-angiotensin.

Klinisk koppling

• Samma KCNJ5-mutationer förekommer somatiskt i sporadiska aldosteronproducerande adenom — germlinevarianten ger den ärftliga typ III.
• Diagnos: genetisk testning vid tidig, svår aldosteronism; ARR för funktionell screening.

Tenta-fokus

Typ III = KCNJ5. Kunna kanalmekanismen: förlorad K⁺-selektivitet → depolarisering → Ca²⁺-inflöde → aldosteron + hyperplasi. Samma gen är somatiskt muterad i vanliga Conn-adenom.

Klinisk pärla

Till skillnad från typ I (GRA) svarar typ III inte på dexametason; svåra fall kan behöva bilateral Adrenalektomi.

Kopplingar

• Familjär hyperaldosteronism — överordnad grupp (typ I–IV)
• KCNJ5 — den muterade kaliumkanalgenen
• Aldosteronproducerande adenom — bär ofta somatiska KCNJ5-mutationer
• Zona glomerulosa — cellskiktet där mekanismen utspelas
• Primär hyperaldosteronism — den kliniska fenotypen