G-bandning

Kurs: MDBI

Typ	Cytogenetisk färgningsteknik för karyotyp
Nyckelfynd	Reproducerbart tvärbandsmönster på kromosomer
Princip	Trypsin + Giemsafärgning
Upplösning	Grov — påvisar större avvikelser

Vad är det?

• G-bandning (Giemsa-bandning) är standardmetoden för att framställa en karyotyp — en ordnad avbildning av alla kromosomer i metafas.
• Ger varje kromosompar ett unikt, reproducerbart mönster av ljusa och mörka tvärband som möjliggör identifiering.

Princip/Utförande

• Celler odlas och arresteras i metafas (t.ex. med kolchicin).
• Kromosomerna behandlas med Trypsin och färgas med Giemsa.
• Mörka G-band = AT-rika, gen-fattiga, sent replikerande regioner; ljusa band = GC-rika, gen-rika.
• Banden namnges enligt ISCN-nomenklaturen.

Indikation/Användning

• Hematologiska maligniteter: påvisar translokationer (t.ex. Philadelphiakromosom t(9;22)), trisomier och deletioner.
• Konstitutionell cytogenetik: trisomi 21, Turners syndrom, Klinefelters syndrom.
• Karakterisering av vissa solida tumörer/sarkom.

Tolkning/Fallgropar

• Kräver levande, delande celler och lyckad odling.
• Låg upplösning (~5–10 Mb) → små mikrodeletioner och kryptiska rearrangemang missas → kompletteras med FISH, Array-CGH eller NGS.

Tenta-fokus

G-bandning ger en helgenomsöversikt av kromosomavvikelser men har låg upplösning; balanserade translokationer syns men submikroskopiska förändringar kräver FISH eller Array-CGH. Mörka band = AT-rika, genfattiga.

Klinisk pärla

Vid t.ex. KML ser man Philadelphiakromosomen direkt i karyotypen med G-bandning — ett skolexempel på hur cytogenetik binder morfologi till molekylär diagnos.

Kopplingar

• Karyotyp — slutprodukten av metoden
• FISH — kompletterande högupplösande teknik
• Philadelphiakromosom — klassiskt fynd
• ISCN — nomenklatur för banden
• Kromosomtranslokation — vanlig avvikelse som påvisas