Lidokainplåster
Kurs: Basvetenskap 5
| Typ | Topikalt lokalanestetikum, Natriumkanalblockerare (amidtyp) |
| Styrka | Medicinskt plåster 5 % (700 mg lidokain per plåster, 10×14 cm) |
| Huvudindikation | Lokaliserad perifer Neuropatisk smärta, särskilt Postherpetisk neuralgi |
| Dosering | Upp till 3 plåster samtidigt, 12 timmar på / 12 timmar av |
| Systemabsorption | Ca 3 % av dosen — plasmanivåer långt under toxisk gräns |
Vad är det?
- Lidokainplåster 5 % (Versatis) är ett hydrogelplåster som avger lidokain lokalt till huden och underliggande nociceptorer.
- Utvecklat för lokaliserad perifer neuropatisk smärta med ett väl avgränsat smärtområde, ofta med Allodyni.
- Kombinerar farmakologisk effekt (natriumkanalblockad) med en mekanisk barriäreffekt som skyddar mot beröringsutlöst smärta.
Verkningsmekanism
- Lidokain blockerar spänningskänsliga Natriumkanaler (framför allt Nav1.7 och Nav1.8) i perifera nociceptorer.
- Vid Neuropatisk smärta uppregleras och omfördelas dessa kanaler i skadade C- och Aδ-fibrer, vilket ger ektopisk spontanaktivitet. Lidokain dämpar hyperexcitabiliteten utan att blockera normal sensorik.
- Vid topikal 5 %-koncentration nås inte fullständig ledningsblockad — huden blir alltså inte känsellös, till skillnad från vid infiltrationsanestesi.
- Plåstret ger dessutom ett fysiskt skydd mot beröring, vilket i sig lindrar allodyni.
Farmakokinetik
- Maximal plasmakoncentration ca 0,13 µg/mL vid tre plåster — toxisk gräns ligger kring 5 µg/mL.
- Metaboliseras i levern av CYP1A2 och CYP3A4 till MEGX och GX.
- Systemisk halveringstid ca 1,5–2 timmar; lokal effekt kvarstår så länge plåstret sitter på.
- Absorptionen ökar vid skadad hudbarriär — plåstret får inte appliceras på öppna sår, slemhinnor eller inflammerad hud.
Indikationer och evidens
| Tillstånd | Evidensläge |
|---|---|
| Postherpetisk neuralgi | Godkänd indikation, NNT ca 4–5 |
| Lokaliserad Diabetesneuropati | Off label, måttlig evidens |
| Postoperativ/posttraumatisk nervsmärta | Off label, används kliniskt |
| Nociceptiv smärta (artros, muskelsmärta) | Ingen övertygande evidens |
Dosering och praktisk användning
- Klipp plåstret efter smärtområdets form; applicera på intakt, torr hud.
- Max 3 plåster samtidigt, max 12 timmar per dygn, därefter minst 12 timmars plåsterfritt intervall.
- Effekt kan komma redan första dygnet men utvärdera efter 2–4 veckor; sätt ut vid utebliven effekt.
- Kan kombineras med systemisk behandling (Amitriptylin, Gabapentin, Pregabalin, Duloxetin).
Biverkningar och försiktighet
- Vanligast lokala hudreaktioner: rodnad, klåda, utslag, brännande känsla (5–15 %).
- Systemiska biverkningar mycket sällsynta vid korrekt användning.
- Försiktighet vid svår Leversvikt, svår Hjärtsvikt och vid samtidig klass I-antiarytmika — additiv natriumkanalblockad.
- Kontraindicerat vid känd överkänslighet mot amidlokalanestetika.
Klinisk pärla
Lidokainplåster är särskilt värdefullt hos äldre och sköra patienter där Amitriptylin (antikolinerga effekter, fallrisk) och Pregabalin (sedering, yrsel) är olämpliga. Den mycket låga systemabsorptionen gör det till ett av få smärtläkemedel utan kliniskt relevanta interaktioner.
Tenta-fokus
Skilj lidokainplåster 5 % (behandling av neuropatisk smärta, verkar på nociceptorer, ger ingen anestesi) från EMLA-kräm (lidokain + prilokain, ytanestesi inför nålstick, kräver ca 60 min ocklusion). EMLA hos spädbarn kan ge Methemoglobinemi via prilokain — det gör inte lidokainplåster.
Kopplingar
- Neuropatisk smärta — huvudindikationen
- Postherpetisk neuralgi — godkänd indikation efter Herpes zoster
- Natriumkanal — molekylärt målprotein
- Lidokain — modersubstansen, även antiarytmikum klass Ib
- Allodyni — symtomet som plåstret lindrar särskilt väl
- Pregabalin — systemiskt alternativ vid neuropatisk smärta
- Herpes zoster — utlösande sjukdom vid postherpetisk neuralgi