Cytomorfologi
Kurs: MDBI
| Typ | Morfologisk bedömning av enskilda celler |
| Syfte | Skilja benignt från malignt i cytologi |
| Nyckelfynd | Kärnatypi, hög Kärna-cytoplasma-kvot |
| Material | Finnålscytologi, exfoliativa prov |
Vad är det?
- Cytomorfologi är läran om cellers utseende och de kriterier som används för att bedöma atypi och malignitet i cellprover.
- Till skillnad från histopatologin saknas oftast vävnadsarkitektur — bedömningen vilar på enskilda cellers och cellgruppers egenskaper.
Malignitetskriterier
- Kärnförändringar: förstoring, hyperkromasi, oregelbunden kärnmembran, grov kromatinstruktur, prominenta nukleoler.
- Hög Kärna-cytoplasma-kvot (förskjuten till kärnans fördel).
- Pleomorfism: variation i storlek och form.
- Arkitektur: förlust av cellkohesion, oregelbundna cellgrupper, atypiska mitoser.
- Bakgrund: tumördiates (nekros/blod) talar för malignitet.
Tolkning och fallgropar
- Reaktiv atypi (inflammation, regeneration, strålning) kan efterlikna malignitet → risk för falskt positiv.
- Väl differentierade tumörer kan ha diskret atypi → risk för falskt negativ.
- Kompletteras med Immuncytokemi och molekylära analyser vid behov.
Tenta-fokus
Kunna de cytologiska malignitetskriterierna: kärnförstoring, hyperkromasi, hög kärna-cytoplasma-kvot, pleomorfism, oregelbunden kärnmembran, prominenta nukleoler och minskad cellkohesion. Reaktiv atypi är den stora fallgropen.
Klinisk pärla
Cellkohesionen är en nyckel: epiteliala tumörer sitter oftast ihop i grupper, medan diskohesiva enstaka atypiska celler ska väcka misstanke om t.ex. lymfom, melanom eller höggradig cancer.
Kopplingar
- Atypi — grunden i malignitetsbedömning
- Kärna-cytoplasma-kvot — centralt kriterium
- Finnålscytologi — vanligt provmaterial
- Reaktiv atypi — viktig differentialdiagnos
- Immuncytokemi — kompletterande metod