Amöbaabscess

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Abscess, nästan alltid i Levern, orsakad av parasiten Entamoeba histolytica.
• Den vanligaste extraintestinala manifestationen av amöbainfektion.
• Kallas även amöbaleverabscess. Innehållet beskrivs klassiskt som “ansjovissås” — brunrött, luktfritt, nekrotiskt levermaterial (inte pus).

Mikrobiologi

• Entamoeba histolytica är en protozo med två stadier: infektiös cysta (fyrkärnig, motståndskraftig) och invasiv trofozoit.
• Måste skiljas från de morfologiskt identiska men apatogena E. dispar och E. moshkovskii — kräver PCR eller antigentest.
• Smittar fekal-oralt via kontaminerat vatten och livsmedel; endemisk i tropiska och subtropiska områden med bristfällig sanitet.

Patogenes

• Cystor exkysterar i Tunntarmen; trofozoiter koloniserar kolon.
• Adhesion via Gal/GalNAc-lektin, cytolys med amoebaporer och cysteinproteaser → flaskformade sår i kolonslemhinnan.
• Trofozoiter invaderar submukösa venoler och når levern via v. portae — därav predilektionen för höger leverlob (som får merparten av flödet från kolon).
• I levern orsakar de fokal nekros som konfluerar till en abscesskavitet; trofozoiter finns i kanten, inte i centrum.

Symtom

• Kan debutera månader till år efter vistelse i endemiskt område.
• Feber med frossa, konstant smärta i höger arkad, ofta utstrålande mot höger skuldra.
• Palpationsömhet över levern, hepatomegali, hosta och pleurit vid diafragmanära abscess.
• Viktnedgång och nattsvettningar vid mer kroniskt förlopp.
• Endast en minoritet har samtidig Diarré — avsaknad av tarmsymtom utesluter inte diagnosen.
• Ikterus är ovanligt och talar för annan diagnos eller mycket stor abscess.

Diagnostik

• Ultraljud eller DT buk: oftast solitär rund lesion i höger leverlob.
• Serologi (antikroppar mot E. histolytica) är positiv hos >90 % vid leverabscess och är hörnstenen i diagnostiken; kvarstår dock i åratal, mindre användbar i endemiska områden.
• Antigentest eller PCR i faeces för att påvisa tarmbärarskap.
• Labb: leukocytos utan eosinofili (viktigt — vävnadsinvasiva protozoer ger INTE Eosinofili), förhöjt ALP och CRP.
• Aspiration behövs sällan diagnostiskt; om utförd är odlingen steril, vilket i sig talar emot pyogen abscess.

Behandling

• Metronidazol 750 mg x 3 i 7–10 dagar (eller tinidazol) — dödar invasiva trofozoiter i vävnad.
• Ska alltid följas av ett luminalt medel (paromomycin eller diloxanidfuroat) för att eradikera cystor i tarmen och förhindra recidiv.
• Perkutant dränage vid: stor abscess (>5–10 cm), vänsterlobslokalisation (risk för perikardruptur), utebliven förbättring efter 5–7 dagar, eller hotande Perforation.
• Kirurgi endast vid ruptur med peritonit.

Prognos

• Utmärkt vid tidig behandling — feber sjunker vanligen inom 3–5 dagar.
• Kaviteten kan kvarstå radiologiskt i månader trots klinisk läkning; följ inte upp med upprepade ultraljud i onödan.
• Obehandlad kan abscessen rupturera till peritoneum, pleura eller perikard — perikardruptur har hög mortalitet.

Klinisk pärla

Skilj från pyogen leverabscess: amöbaabscess är oftast solitär, i höger lob, hos en yngre person med tropikanamnes och utan ikterus, medan pyogena abscesser oftare är multipla, hos äldre med gallvägssjukdom och med tydligt kolestatiskt leverstatus.

Tenta-fokus

Glöm inte det luminala medlet efter metronidazol — utan det får upp till 10 % recidiv. Kom också ihåg att eosinofili saknas vid amöbiasis, till skillnad från vid helmintinfektioner som Trichinella spiralis.

Kopplingar

• Metronidazol — förstahandsbehandling mot invasiva trofozoiter
• Levern — abscessens predilektionsorgan via portacirkulationen
• Abscess — övergripande begrepp
• Diarré — den intestinala formen (amöbadysenteri)
• Ultraljud — förstahandsmetod för bilddiagnostik