Eagle-effekten

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Eagle-effekten (även “paradoxal zoneffekt”) innebär att den baktericida effekten av Betalaktamantibiotika paradoxalt minskar vid mycket höga bakterietal och höga antibiotikakoncentrationer.
  • Beskrevs av Harry Eagle på 1940-talet vid experiment med Penicillin mot Streptococcus pyogenes.
  • Kliniskt viktigast vid svåra streptokockinfektioner med stor bakteriemassa.

Mekanism

  • Betalaktamantibiotika binder till Penicillinbindande protein (PBP) och hämmar Peptidoglykan-syntesen — men verkar bara på bakterier i aktiv tillväxtfas.
  • Vid mycket hög bakteriedensitet går bakterierna in i Stationär fas med kraftigt nedreglerad PBP-expression och cellväggssyntes.
  • Utan pågående cellväggssyntes har betalaktamer inget angreppsmål — bakterierna blir fenotypiskt tåliga trots normal MIC.
  • Detta är Tolerans, inte äkta Resistens — MIC är oförändrad och bakterien är genetiskt känslig.

Klinisk relevans

Konsekvens för behandling

Klinisk pärla

Vid misstänkt Nekrotiserande fasciit: bred antibiotika + Klindamycin + akut kirurgi. Kirurgen är den viktigaste “antibiotikan” — utan att skära bort den nekrotiska vävnaden är bakterietalet så högt att penicillinet inte biter.

Tenta-fokus

Eagle-effekten är den klassiska motiveringen till kombinationen Bensylpenicillin + Klindamycin vid svår GAS-infektion. Kunna skilja Tolerans (oförändrad MIC, tillväxtfasberoende) från Resistens (förhöjd MIC, genetisk mekanism).

Kopplingar