Nodös struma

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik

Vad är det?

Nodös struma är en förstorad sköldkörtel med en eller flera knölar (noduli) i stället för jämnt förstorad vävnad. Tillståndet ökar med åldern och är oftast benignt. Om noduli börjar producera hormon autonomt övergår tillståndet i Toxisk nodös struma.

Mekanism

• Långvarig stimulering och lokala tillväxtfaktorer ger upphov till kloner av follikelceller som växer olika snabbt — körteln blir heterogen med noduli av varierande storlek och funktion.
• Enskilda noduli kan förvärva mutationer som gör dem oberoende av TSH-stimulering (autonomi). De producerar då T4 och T3 utan hänsyn till negativ återkoppling.
• Autonom hormonproduktion supprimerar TSH, vilket i sin tur gör att den normala omgivande vävnaden vilar — vid scintigrafi ses därför fläckvis (“het”) upptag.
• Processen är långsam och kan pågå i åratal innan hormonnivåerna passerar referensgränserna.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Vid ultraljudsundersökning har 60–70 % av den äldre befolkningen små eller något större noduli i tyreoidea — fynd av en nodulus är alltså i sig ett vanligt normalfynd hos äldre.
• Funktionsbedömning sker biokemiskt: TSH tillsammans med FT4 som grundelement. Vid sänkt TSH kompletteras med FT3 och TRAK för att skilja autonomi från Graves sjukdom.
• Symtomen vid tyreoidearubbning är ofta diskreta och diffusa hos äldre, varför biokemiska analyser tas på vida indikationer.
• Lokalisationsdiagnostik med ultraljud och isotopundersökning används för att bedöma nodulis karaktär och för att välja vilka som eventuellt ska punkteras.

Tenta-fokus

Graves sjukdom dominerar hos yngre, Toxisk nodös struma hos äldre. Åldersfördelningen är en klassisk ledtråd i tentafall om hypertyreos.

Kopplingar

Relaterat: Toxisk nodös struma, Tyreoideanodulus, Tyreoidea, Hypertyreos, TSH, Ultraljud, Tyreoideasjukdom, Graves sjukdom