Björn

Kurs: Basvetenskap 6

Typ	Vilt djur och zoonotisk smittkälla
Viktigaste smitta	Trichinella (T. nativa, T. spiralis) → Trikinos
Övriga agens	Diphyllobothrium latum, Toxoplasma gondii, Rabies, sårinfektioner
Smittväg	Otillräckligt tillagat björnkött; bett/klösskador
Nyckelfakta	T. nativa är frystålig — frysning skyddar inte
Kontroll	Obligatorisk Trikinkontroll av alla fällda björnar i Sverige

Vad är det?

• Björn (brunbjörn i Sverige, isbjörn i Arktis) är både reservoar och slutvärd i flera parasitcykler och en klassisk källa till köttburen zoonos vid jakt och traditionell kost.
• Björnkött förekommer i Sverige efter licensjakt och blir därför en realistisk anamnestisk uppgift vid oklar Eosinofili och Myalgi.

Trikinos — den centrala risken

• Björnen ingår i den sylvatiska (vilda) cykeln av Trichinella tillsammans med vildsvin, varg, räv, lodjur, säl och valross. Denna cykel går inte att utrota.
• Trichinella nativa är den arktiska arten i björn, säl och valross. Larverna överlever åratal vid −18 °C — den vanliga rådgivningen “frys köttet” är därför verkningslös.
• Enda säkra avdödningen är genomstekning till innertemperatur 71 °C. Rökning, torkning och saltning avdödar inte.
• Klassiskt utbrottsmönster: flera personer i samma sällskap insjuknar efter en gemensam björnstek eller hemgjord korv.

Fas	Tid efter måltid	Symtom
Enteral	1–7 dagar	Diarré, buksmärta, illamående
Muskulär (larvmigration)	1–4 veckor	Feber, Myalgi, periorbitalt ödem, konjunktival blödning
Sen	> 4 veckor	Uttalad Eosinofili, förhöjt CK, i svåra fall Myokardit och Encefalit

Övriga björnrelaterade smittor

• Diphyllobothrium latum — björn är slutvärd tillsammans med människa, hund, katt och säl; smittan till människa kommer dock via rå fisk, inte björnkött. Ger B12-brist.
• Toxoplasma gondii — vävnadscystor i vilt kött, risk vid otillräcklig tillagning, särskilt vid graviditet och immunbrist.
• Rabies — björn kan teoretiskt smittas men är i praktiken en marginell reservoar; hund, fladdermus och räv dominerar globalt.
• Traumatiska björnangrepp ger djupa kross- och rivsår med hög risk för polymikrobiell infektion; överväg Pasteurella, anaerober, Stafylokocker och alltid Tetanusprofylax.

Diagnostik vid misstänkt trikinos

• Eosinofili (ofta > 1,0–3,0 x 10⁹/L), förhöjt CK och LD, förhöjda leverprover.
• Serologi (ELISA) blir positiv först 2–4 veckor efter smitta — negativt tidigt prov utesluter inte.
• Muskelbiopsi (m. deltoideus) med inkapslade larver är referensmetod men behövs sällan.

Behandling och profylax

• Albendazol 400 mg x 2 i 8–14 dagar (alternativt mebendazol); Prednisolon tillägg vid svår systemisk inflammation.
• Anthelmintika verkar bäst i den enterala fasen — sätt in tidigt vid välgrundad misstanke.
• Profylax: obligatorisk trikinkontroll av alla fällda björnar, vildsvin, grisar och hästar i Sverige sedan 1874; genomstekning av allt viltkött.

Klinisk pärla

Frågan “har du ätit björn- eller vildsvinskött?” är den anamnestiska nyckeln vid oklar eosinofili med muskelvärk. Kombinationen periorbitalt ödem + myalgi + eosinofili efter jaktkött är trikinos tills motsatsen bevisats.

Tenta-fokus

T. nativa i björn, säl och valross är frystålig. Att frysa arktiskt viltkött skyddar inte — bara genomstekning till 71 °C. Detta är den enskilt vanligaste fällan i frågor om björnkött.

Kopplingar

• Trichinella — parasitsläktet som gör björnkött farligt
• Trikinos — sjukdomsbilden med eosinofili och periorbitalt ödem
• Trikinkontroll — svensk lagstadgad köttkontroll
• Vildsvin — motsvarande inhemsk smittkälla i den sylvatiska cykeln
• Zoonos — övergripande begrepp
• Albendazol — behandling vid trikinos