Toxisk nodös struma

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik

Vad är det?

Toxisk nodös struma är nodös struma där en eller flera noduli producerar sköldkörtelhormon autonomt och därmed orsakar Hypertyreos. Tillståndet är vanligare hos äldre, till skillnad från Graves sjukdom som dominerar i yngre åldrar.

Mekanism

• Enskilda follikelcellskloner förvärvar somatiska aktiverande mutationer, oftast i TSH-receptorn, och blir därmed konstitutivt aktiva utan TSH-stimulering.
• Den autonoma vävnaden producerar T4 och T3 utanför den negativa återkopplingen. Stigande hormonnivåer supprimerar TSH, vilket sätter den friska omgivande vävnaden i vila.
• Vid scintigrafi ses därför ett karakteristiskt fläckvis (“het”) upptag i de autonoma noduli med släckt upptag i övrig körtel — motsatsen till Graves diffusa upptag.
• Utvecklingen är långsam: TSH sjunker först under referensområdet (subklinisk hypertyreos) innan hormonnivåerna passerar övre referensgränsen.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Biokemiskt: lågt till odetekterbart TSH, förhöjt FT3 och eventuellt förhöjt FT4. T4 och T3 måste sambedömas för att gradera hypertyreosen.
• Vid sänkt TSH ska TRAK analyseras — negativ TRAK talar emot Graves sjukdom och stödjer nodulär autonomi. Positiv TRAK föreligger hos 95 % vid Graves.
• Symtomen är ofta diskreta och diffusa hos äldre (Trötthet, viktnedgång, förmaksflimmer) — därför tas biokemiska analyser på vida indikationer.
• Lokalisationsdiagnostik med Ultraljud och isotopundersökning görs efter att funktionsdiagnostiken är klar; 60–70 % av äldre har noduli, så bildfynd utan biokemi är inte tolkningsbart.

Kopplingar

Relaterat: Nodös struma, Hypertyreos, Tyreoideanodulus, Graves sjukdom, TRAK, TSH, Tyreotoxikos, Isotopundersökning