Radiofrekvensablation
Kurs: Basvetenskap 5
| Typ | Minimalinvasiv termisk behandlingsmetod (RFA) |
| Nyckelfynd | Växelström 350–500 kHz ger jouleuppvärmning till 50–100 °C och Koagulationsnekros |
| Behandling | Används vid takyarytmier, Levercellscancer, Njurcancer och kronisk smärta |
Vad är det?
- Behandling där högfrekvent växelström leds genom vävnad via en kateter- eller nålelektrod. Jonrörelsen i vävnaden ger friktionsvärme (resistiv uppvärmning) som denaturerar proteiner.
- Frekvensen (350–500 kHz) ligger över den som depolariserar nerv- och muskelceller, därför sker ingen elektrisk stimulering — bara värme.
Princip
- Strömtätheten avtar med kvadraten på avståndet från elektrodspetsen → direkt uppvärmning bara ca 1–2 mm; resten av lesionen skapas genom passiv värmeledning.
- Vid > 50 °C i ca 1 minut, eller > 60 °C momentant, sker irreversibel Koagulationsnekros.
- Över 100 °C bildas ånga och förkolning som ökar impedansen och begränsar lesionens storlek — därför används kylda (irrigerade) elektroder.
- Heat sink-effekt: närliggande blodkärl > 3 mm kyler vävnaden och ger ofullständig ablation.
Utförande
- Kardiell RFA: femoralt kateterlab, Elektrofysiologisk undersökning med mappning av arytmisubstratet, därefter ablation. Typiska mål:
- AV-nodal reentrytakykardi — slow pathway-modifiering, framgång > 95 %
- WPW-syndrom — ablation av den accessoriska banan
- Förmaksfladder — cavotrikuspid istmuslinje
- Förmaksflimmer — Lungvensisolering
- Ventrikeltakykardi — substratmodifiering vid ärr efter Hjärtinfarkt
- Perkutan tumör-RFA: Ultraljud- eller Datortomografi-ledd nålplacering, i sedering eller narkos. Bäst resultat vid Levercellscancer < 3 cm (komplett nekros > 90 %).
- Jordplatta på låret sluter kretsen vid monopolär teknik.
| Metod | Temperatur/mekanism | Fördel | Nackdel |
|---|---|---|---|
| Radiofrekvensablation | 50–100 °C, resistiv värme | Väl beprövad, styrbar | Heat sink, förkolning |
| Kryoablation | −70 °C, iskristaller | Reversibel testfrys, säkrare nära AV-noden och n. phrenicus | Längre procedurtid |
| Mikrovågsablation | > 100 °C, dipolrotation | Mindre heat sink, större lesion | Sämre precision |
| Pulsed field ablation | Icke-termisk, elektroporation | Vävnadsselektiv, skonar esofagus | Nyare, mindre långtidsdata |
Tolkning och uppföljning
- Kardiellt: framgång bedöms med förnyad stimuleringsprotokoll — arytmin ska inte gå att inducera efter ablation.
- Onkologiskt: kontroll-Datortomografi eller MR efter 1 månad. Ablationszonen ska omsluta tumören med ≥ 5 mm marginal och sakna kontrastuppladdning.
Komplikationer
- Kardiellt: AV-block III (särskilt vid ablation nära AV-noden), tamponad, stroke, n. phrenicus-pares, atrioesofageal fistel (sällsynt men ofta letal vid lungvensisolering).
- Perkutant: blödning, abscess, pneumothorax, gallgångsskada, tumörsådd i stickkanalen.
- Postablationssyndrom: feber, sjukdomskänsla och stegrat CRP under några dagar pga nekrosresorption — inte infektion.
Klinisk pärla
Vid ablation nära AV-noden används ofta Kryoablation i stället — vid nedkylning till −30 °C uppstår en reversibel funktionsblockad som kan testas, och om AV-överledningen påverkas avbryts frysningen innan skadan blir permanent. Den möjligheten saknas helt vid RFA.
Tenta-fokus
RFA är förstahandsbehandling vid symtomgivande AV-nodal reentrytakykardi och WPW-syndrom hos unga — inte livslång antiarytmika. Kunna varför: hög botandegrad, låg komplikationsrisk och undvikande av proarytmi.
Kopplingar
- Förmaksflimmer — vanligaste indikationen för kardiell ablation i dag
- WPW-syndrom — botas definitivt genom ablation av den accessoriska banan
- Levercellscancer — kurativt alternativ till resektion vid liten tumör och Cirros
- Koagulationsnekros — den vävnadsskada som utgör själva behandlingseffekten
- Elektrofysiologisk undersökning — kartläggningen som föregår ablationen