CuraKI

Paragonimus westermani

Paragonimus westermani

Kurs: Basvetenskap 6

TypLungegel (Trematod), zoonotisk parasit
SmittvägFörtäring av rå/inlagd sötvattenskrabba eller kräfta
UtbredningÖstasien (Kina, Korea, Japan, Filippinerna); andra arter i Afrika och Sydamerika
Klinisk bildKronisk hosta med rostbrun/blodig sputum — härmar Tuberkulos
BehandlingPrazikvantel 25 mg/kg × 3 i 2–3 dagar

Mikrobiologi

  • Paragonimus westermani är en bladformad, kaffebönliknande sugmask, 7–16 mm lång och 4–8 mm bred.
  • Hermafroditisk trematod med både oral och ventral sugkopp; lever parvis inkapslad i lungparenkymet.
  • Äggen är operkulerade, gyllenbruna, ca 80–120 µm — påvisas i sputum eller avföring.

Livscykel och smittvägar

  • Ägg utsöndras via sputum (eller sväljs och passerar avföringen) → når sötvatten → miracidium kläcks.
  • Första mellanvärd: sötvattenssnäcka, där sporocyster och redier utvecklas till cerkarier.
  • Andra mellanvärd: sötvattenskrabba eller kräfta, där metacerkarier inkapslas.
  • Människa (eller katt, hund, gris) smittas genom att äta rå, ofullständigt kokad, saltad eller marinerad kräftdjursmat — “drunken crab” i Kina och Korea är klassisk exponering.
  • Även paratenisk smitta via rått vildsvinskött förekommer (särskilt i Japan).

Patogenes

  • Metacerkarier exkysterar i duodenum, penetrerar tarmväggen och migrerar genom peritonealhålan och diafragman till lungorna — vandringstid 2–3 veckor.
  • I lungan kapslas maskarna in i fibrösa cystor som kommunicerar med bronkerna → ägg och blod hostas upp.
  • Kraftig Eosinofili under migrationsfasen; värdens granulomatösa svar ger cystbildning, fibros och ibland Pleuravätska eller Pneumotorax.
  • Ektopisk paragonimiasis: larver som vandrar fel hamnar i buk, subkutant eller i CNS. Cerebral paragonimiasis är den allvarligaste formen och drabbar upp till 1 % av infekterade i högendemiska områden.

Symtom

FasSymtom
Akut (invasion, veckor)Buksmärta, diarré, feber, urtikaria, uttalad Eosinofili
Pulmonell (kronisk)Kronisk hosta, rostbrunt eller blodigt sputum, bröstsmärta, dyspné, nattsvettningar
PleuralPleurit, exsudativ Pleuravätska med hög eosinofilhalt, pneumotorax
CerebralHuvudvärk, Epilepsi, fokala bortfall, Eosinofil meningit
KutanVandrande subkutana knölar (särskilt P. skrjabini)
  • Symtomen är kroniska och patienten är ofta i gott allmäntillstånd trots imponerande röntgenfynd.

Diagnostik

  • Mikroskopi: operkulerade ägg i sputum (sensitivitet ökar med upprepade prover och koncentrering) eller i avföring hos barn som sväljer slem.
  • Serologi (ELISA/immunoblot): hög sensitivitet, särskilt vid extrapulmonell och tidig sjukdom.
  • Blodstatus: eosinofili hos flertalet, ofta 10–30 %.
  • Lungröntgen/DT: ringformade cystor, noduli, infiltrat, pleuraförtjockning — mycket lik Tuberkulos.
  • MR hjärna vid neurologiska symtom: klusterformade ringförstärkande lesioner (“soap bubble”).

Behandling och profylax

  • Prazikvantel 25 mg/kg tre gånger dagligen i 2–3 dagar är förstahandsval, bot i >90 %.
  • Triklabendazol 10 mg/kg × 1–2 är alternativ.
  • Vid cerebral sjukdom ges Kortikosteroid samtidigt för att dämpa inflammation vid maskdöd, samt antiepileptika.
  • Kirurgi kan behövas vid stora CNS-lesioner eller kvarstående pleuraempyem.
  • Profylax: koka kräftdjur ordentligt (inläggning i vinäger, salt eller alkohol dödar inte metacerkarier), undvik råa kräftor och krabbor i endemiska områden.

Klinisk pärla

Paragonimiasis är en av de vanligaste orsakerna till felaktig tuberkulosbehandling i Östasien. Tänk på diagnosen vid kronisk hosta med blodig upphostning där direktmikroskopi för syrafasta stavar är negativ, patienten har eosinofili och är i förvånansvärt gott skick.

Tenta-fokus

Kopplingen mat–parasit är den klassiska tentafrågan: rå sötvattenskrabba/kräfta → Paragonimus (lunga); rå sötvattensfisk → Clonorchis/Opisthorchis (gallvägar, Kolangiokarcinom); vattenkrasse → Fasciola hepatica; sötvattensbad → Schistosoma (hudpenetration).

Kopplingar

Graph View

Backlinks