Parenkymatösa organ
Kurs: MDBI
| Typ | Solida organ dominerade av funktionell parenkymvävnad |
| Motsats | Ihåliga organ (t.ex. tarm, urinblåsa) |
| Exempel | lever, njurar, mjälte, pankreas, lungor |
| Nyckelbegrepp | Parenkym (funktion) vs stroma (stöd) |
Vad är det?
- Parenkymatösa (solida) organ är organ vars volym till största delen utgörs av parenkym — de celler som utför organets egentliga funktion — inbäddat i ett stödjande stroma av bindväv, kärl och nerver.
- Begreppet ställs mot ihåliga organ, som är uppbyggda kring ett lumen med en vägg i skikt (t.ex. ventrikel, tarm, urinblåsa, kärl).
- Klassiska exempel är levern, njurarna, mjälten, bukspottkörteln, lungorna, sköldkörteln och binjurarna.
Morfologi
- Parenkymet är den organspecifika epitel- eller cellmassan: hepatocyter i levern, tubuli och glomeruli i njuren, folliklar i sköldkörteln.
- Stromat håller ihop, försörjer och styr parenkymet; gränsen parenkym/stroma är central när man beskriver var en tumör uppstår och hur den invaderar.
- Organen är oftast väl kärlförsörjda och omslutna av en tunn bindvävskapsel.
Klinisk betydelse
- Vid trauma rupturerar solida organ (mjält-/leverruptur) och blöder rikligt, medan ihåliga organ i stället perforerar → peritonit.
- Biopsi från parenkymatösa organ (lever, njure) är standard för att bedöma diffusa sjukdomar; provet värderas som parenkym mot stroma.
- Skador beskrivs ofta som parenkymskada — förlust av funktionell vävnad, t.ex. vid infarkt eller fibros.
Tenta-fokus
Kunna skilja parenkym (funktionella celler) från stroma (stödjevävnad), och veta att solida organ blöder/rupturerar medan ihåliga organ perforerar. Kunna ge exempel på båda organtyperna.
Klinisk pärla
“Parenkym” är alltid det som organet lever av: hepatocyten i levern, nefronet i njuren. När en radiolog talar om “parenkymatös uppladdning” menas den funktionella vävnaden — inte kärlen eller uppsamlingssystemet.