Chlamydia psittaci

Kurs: Basvetenskap 6 Typ: Bakterie · obligat intracellulär · zoonos med fåglar som reservoar · orsakar papegojsjuka

Snabbfakta

Fält	Värde
Agenstyp	Obligat intracellulär bakterie, familj Chlamydiaceae
Genom	Cirkulärt DNA ~1,17 Mb + plasmid
Utvecklingsformer	Elementarkropp (infektiös, miljötålig i veckor) och retikularkropp (replikerande)
Genotyper	A–F samt E/B, med olika fågelvärdar (A papegojfåglar, B duvor, C änder/gäss, D kalkoner, E duvor/strutsar)
Reservoar	Fåglar – papegojfåglar, duvor, kalkoner, ankor, tamhöns och vilda fåglar
Vektor	Ingen
Smittväg	Inhalation av aerosoliserat torkat fågelträck, fjäderdamm och sekret; sällsynt person-till-person
Inkubationstid	5–14 dygn (upp till 4 veckor)
R₀	I praktiken 0 mellan människor (enstaka rapporterade transmissionskedjor)
Målorgan	Lunga (interstitiellt), lever, mjälte, CNS
Anmälningspliktig	Ja – anmälningspliktig enligt smittskyddslagen (psittakos)

Vad är agenset?

• Chlamydia psittaci är en obligat intracellulär bakterie med samma tvåfasiga utvecklingscykel som övriga klamydier, men med fåglar som naturlig värd. Infektion hos människa är en zoonos.
• Sjukdomen kallas Psittakos (papegojsjuka) eller ornitos när smittkällan är andra fåglar än papegojfåglar.
• Elementarkroppen är påfallande miljötålig och kan förbli infektiös i torkat fågelträck i flera veckor till månader – det är därför städning av en duvvind eller ett fågelbord kan räcka som exposition.
• Bakterien är, som alla klamydier, okänslig för betalaktamer.

Epidemiologi

• Sällsynt men underdiagnostiserad; i Sverige rapporteras storleksordningen 10–30 fall per år, med tydlig topp under vinterhalvåret kopplad till fågelbord och vilda fåglar.
• Klassiska riskgrupper: fågelägare, duvuppfödare, veterinärer, djuraffärspersonal, anställda inom fjäderfäslakteri och zooanläggningar.
• Ett svenskt särdrag är att många fall inte har någon direkt fågelkontakt utan har rensat fågelbord, klippt gräs där fågelträck legat eller vistats i lador – “indirekt exposition”.
• Utbrott har beskrivits på kalkonslakterier och i djuraffärer.
• Infekterade fåglar kan vara helt symtomfria och utsöndra bakterien intermittent vid stress, vilket gör smittkällan svår att identifiera.

Smittvägar och smittsamhet

• Inhalation av aerosol från torkat träck, fjäderdamm, näbbsekret eller urin från infekterad fågel – helt dominerande smittväg.
• Mun-mot-näbb-kontakt och bett förekommer som smittvägar hos fågelägare.
• Person-till-person-smitta är mycket ovanlig men finns beskriven, framför allt i vårdmiljö vid svår pneumoni, och kan då ge allvarligare sjukdom hos den sekundära fallet.
• Ingen vektorburen smitta.

Var och hur infekterar den? Tropism och patogenes

• Elementarkroppar inhaleras och tas upp av alveolarmakrofager och luftvägsepitel.
• Bakterien replikerar i inklusionen, undviker fagolysosomfusion och sprids sedan hematogent via det retikuloendoteliala systemet till lever och mjälte, där den förökar sig ytterligare innan den återvänder till lungan.
• Det förklarar den systemiska bilden med hepatosplenomegali och hög feber som ofta överskuggar lunginflammationen.
• I lungan uppstår en lymfocytär interstitiell pneumonit med alveolärt ödem, mononukleärt infiltrat och nekros – radiologiskt ofta mer utbrett än auskultationsfyndet.
• Vaskulit och immunkomplexdeposition förklarar hudutslagen och de sällsynta glomerulonefriterna.

Virulensfaktorer

• Miljötålig elementarkropp – möjliggör indirekt aerosolsmitta från torkat material.
• Blockad av fagolysosomfusion – överlevnad i alveolarmakrofager.
• Typ III-sekretionssystem med Inc-effektorer.
• Spridning i mononukleära celler till lever och mjälte.
• MOMP och polymorfa yttermembranproteiner (Pmp) – adhesion och immunevasion.
• Antiapoptotisk verkan på infekterade celler.
• LPS med svag men reell endotoxisk aktivitet, bidrar till den systemiska inflammationen.

Symtom och klinisk bild

• Abrupt debut med hög feber, frossa och uttalad huvudvärk – huvudvärken kan vara så dominerande att meningit misstänks.
• Torr hosta som ofta kommer senare i förloppet än febern.
• Relativ bradykardi (feber utan motsvarande pulsstegring) – klassiskt men ospecifikt, ses även vid tyfoidfeber och legionella.
• Hepatosplenomegali och transaminasstegring hos en betydande andel.
• Hortons tecken (Horder’s spots) – blekröda makulösa utslag i ansiktet, en klamydial motsvarighet till roseoler.
• Uttalad sjukdomskänsla och myalgi, ofta kraftigare än vad lungstatus antyder.
• Komplikationer: svår pneumoni med respiratorisk svikt, endokardit med negativ blododling, myokardit, encefalit, hemolytisk anemi, DIC, reaktiv artrit, glomerulonefrit och tyreoidit.
• Obehandlad mortalitet uppgavs historiskt till 15–20 %; med adekvat antibiotika <1 %.

Tenta-fokus

Fråga alltid om fågelkontakt vid atypisk pneumoni. En patient med hög feber, svår huvudvärk, torr hosta, relativ bradykardi, förhöjda levervärden och en papegoja, duvor eller ett nyligen rensat fågelbord i anamnesen är psittakos tills motsatsen bevisats. Psittakos är dessutom anmälningspliktig – till skillnad från C. pneumoniae och M. pneumoniae.

Klinisk pärla

C. psittaci hör till de klassiska orsakerna till blododlingsnegativ endokardit tillsammans med Coxiella burnetii, Bartonella henselae, Brucella och HACEK-gruppen. Vid endokardit utan växt i blododling ska serologi och PCR för dessa agens beställas aktivt.

Diagnostik

• PCR på sputum, bronksekret eller nasofarynxprov är förstahandsmetod – men måste beställas specifikt, den ingår inte alltid i standardluftvägspanelen.
• Serologi med mikroimmunfluorescens på parade sera (fyrfaldig titerstegring) är fortfarande vanligt använt; korsreaktivitet med C. pneumoniae förekommer och komplementbindningstest är släktspecifikt men inte artspecifikt.
• Odling görs inte – bakterien är klassad i riskklass 3 och innebär betydande laboratoriesmittrisk. Laboratoriet måste varnas vid misstanke.
• Laboratoriefynd: normala eller låga leukocyter, förhöjt CRP, förhöjda transaminaser, ibland hyponatremi.
• Lungröntgen: fläckvisa interstitiella eller konsoliderande infiltrat, ofta i nedre lober, ibland med “milkyglas”-mönster på DT.
• Smittkällan ska efterforskas och veterinär/smittskydd kopplas in vid fågelbesättning.

Behandling och profylax

• Doxycyklin 100 mg × 2 i 10–14 dygn (upp till 21 dygn vid svår sjukdom) är förstahandsval och ger ofta dramatiskt svar med feberfrihet inom 24–48 timmar.
• Makrolider (azitromycin, erytromycin) till barn och gravida.
• Kinoloner har effekt men är mindre väldokumenterade.
• Betalaktamer saknar effekt – ett vanligt skäl till att diagnosen dröjer när patienten inte svarar på amoxicillin.
• Vid endokardit krävs långvarig behandling och ofta klaffkirurgi.
• Profylax: karantän och doxycyklinbehandling av importerade papegojfåglar, god ventilation och fuktning vid rengöring av fågelburar och duvslag, andningsskydd i riskyrken. Inget vaccin finns för människa.

Kopplingar

Relaterat: Psittakos, Atypisk pneumoni, Zoonos, Chlamydia pneumoniae, Chlamydia trachomatis, Coxiella burnetii, Legionella pneumophila, Doxycyklin, Blododlingsnegativ endokardit, Modul 3 - Luftvägs- och hudinfektioner & barnsjukdomar