Atypisk pneumoni

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Lunginflammation orsakad av mikrober som inte växer på vanliga odlingsmedier och inte ger den klassiska bilden av lobär pneumoni med purulent sputum.
• Kallas även primär atypisk pneumoni eller “walking pneumonia” eftersom patienten ofta är förvånansvärt lite påverkad i förhållande till lungröntgenfynden.
• Kännetecknas av diskrepans mellan uttalade röntgenförändringar och beskedliga auskultationsfynd.

Etiologi

• Mycoplasma pneumoniae — vanligast hos barn och unga vuxna, epidemier vart 4:e till 7:e år.
• Chlamydophila pneumoniae — ofta långdraget förlopp med heshet och faryngit.
• Legionella pneumophila — smitta via aerosol från vattensystem, ofta allvarligare sjukdom.
• Chlamydophila psittaci (papegojsjuka, fågelkontakt) och Coxiella burnetii (Q-feber, boskap).
• Virus som influensa, RSV, SARS-CoV-2 och adenovirus ger liknande bild.

Patofysiologi

• Agens är intracellulära eller saknar cellvägg — Mycoplasma saknar peptidoglykan helt, vilket gör att betalaktamantibiotika är verkningslösa.
• Infektionen sitter huvudsakligen interstitiellt och peribronkialt snarare än i alveolerna, vilket förklarar torrhostan och de diffusa röntgenförändringarna.
• Mycoplasma pneumoniae fäster vid respiratoriskt epitel med P1-adhesin, skadar cilier och producerar väteperoxid och CARDS-toxin.
• Legionella förökar sig i alveolarmakrofager genom att blockera fagosom-lysosomfusion.

Symtom

• Smygande debut över dagar med torrhosta, huvudvärk, myalgi, halsont och subfebrilitet.
• Sparsamma auskultationsfynd; ibland rassel eller ronki.
• Extrapulmonella manifestationer vid Mycoplasma: erythema multiforme, hemolytisk anemi med köldagglutininer, myringit bullosa, artralgi, encefalit och Guillain-Barrés syndrom.
• Vid legionella: hög feber, konfusion, diarré, hyponatremi och förhöjda transaminaser.

Diagnostik

• Lungröntgen visar interstitiella eller fläckvisa infiltrat, ofta mer utbredda än kliniken antyder.
• PCR från nasofarynx eller sputum är förstahandsmetod för Mycoplasma och Chlamydophila.
• Legionella: urinantigen (detekterar serogrupp 1) samt PCR på nedre luftvägsprov.
• Serologi med titerstegring i parade sera används i efterhand.
• CRP ofta måttligt förhöjt; vid legionella kan CRP vara mycket högt trots atypisk bild.

Behandling

• Makrolider (erytromycin, azitromycin) eller doxycyklin är förstahandsval.
• Kinoloner (levofloxacin, moxifloxacin) vid svår legionella eller vid makrolidresistens.
• Penicillin och cefalosporiner saknar effekt — viktig praktisk poäng.
• Legionella är anmälningspliktig; utred smittkälla i vattensystem.

Klinisk pärla

En ung patient med veckolång torrhosta, huvudvärk och en lungröntgen som ser betydligt värre ut än patienten mår — och som inte blivit bättre på penicillin — har mykoplasma. Byt till doxycyklin eller makrolid.

Tenta-fokus

Mycoplasma saknar cellvägg → betalaktamer fungerar inte. Legionella: hög feber, diarré, konfusion, hyponatremi och urinantigen. Köldagglutininer och hemolys kopplas till Mycoplasma pneumoniae.

Kopplingar

• Mycoplasma pneumoniae — vanligaste agens hos unga
• Legionella pneumophila — allvarligaste formen, urinantigen
• Doxycyklin — förstahandsantibiotikum
• Makrolid — alternativ antibiotikaklass
• Pneumoni — den övergripande diagnosen
• Hyponatremi — typiskt laboratoriefynd vid legionella