CuraKI

Q-feber

Q-feber

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Zoonos orsakad av den intracellulära bakterien Coxiella burnetii.
  • “Q” står för query — sjukdomen beskrevs i Australien 1937 innan agens var känt.
  • Kan ge akut febersjukdom eller ett kroniskt, svårbehandlat förlopp med Endokardit.

Mikrobiologi

  • Liten, gramnegativ, obligat intracellulär bakterie som replikerar i Fagolysosomen — trivs i sur miljö.
  • Bildar en sporliknande “small cell variant” som är extremt resistent mot uttorkning, värme och desinfektion och kan överleva månader i miljön.
  • Genomgår Fasvariation: fas I (virulent, fullständig Lipopolysackarid) i naturen och fas II (avirulent) efter passage i cellkultur — grundläggande för serologisk tolkning.
  • Klassad som potentiellt bioterrorismagens (kategori B) på grund av mycket låg infektionsdos — enstaka bakterier räcker.

Epidemiologi och smittvägar

  • Reservoar: Nötkreatur, Får, Getter, samt katter och fästingar.
  • Bakterien utsöndras i enorma mängder i Placenta, fostervatten, mjölk, urin och avföring vid djurens förlossning.
  • Smitta sker via inhalation av aerosol eller damm — inte via fästingbett hos människa i praktiken.
  • Riskgrupper: lantbrukare, veterinärer, slakteriarbetare, laboratoriepersonal. Stora utbrott kan drabba boende nedvinds från gårdar (Nederländerna 2007–2010).

Klinisk bild

  • Cirka 60 % är asymtomatiska.
  • Akut Q-feber: hög Feber, svår Huvudvärk (retroorbital), myalgi, torrhosta.
  • Atypisk pneumoni och Granulomatös hepatit är de två dominerande organmanifestationerna — vilken som dominerar varierar geografiskt.
  • Levervävnad visar karakteristiska “doughnut granuloma” (fibrinring runt en central vakuol).
  • Kronisk Q-feber (månader till år senare): Endokardit med blodkulturnegativitet, infekterat aneurysm, osteomyelit, kronisk trötthet.
  • Under Graviditet: risk för missfall, prematur födsel och tillväxthämning.

Diagnostik

  • Serologi med Immunofluorescens är förstahandsmetod.
  • Akut infektion: höga antikroppar mot fas II-antigen.
  • Kronisk infektion: höga antikroppar mot fas I-antigen, särskilt IgG fas I ≥1:800.
  • PCR på serum tidigt i förloppet (första två veckorna, före antikroppssvar) eller på hjärtklaffvävnad.
  • Odling utförs endast i BSL-3-laboratorium — meddela alltid laboratoriet vid misstanke.
  • Q-feberendokardit är en klassisk orsak till Blodkulturnegativ endokardit.

Behandling

  • Akut Q-feber: Doxycyklin 100 mg × 2 i 14 dagar.
  • Kronisk Q-feber/endokardit: Doxycyklin + Hydroxiklorokin i minst 18–24 månader. Hydroxiklorokin alkaliserar fagolysosomen och gör doxycyklin baktericid.
  • Vid graviditet: Trimetoprim-sulfametoxazol under hela graviditeten.
  • Serologisk uppföljning för att upptäcka övergång till kronisk sjukdom; ekokardiografi hos riskpatienter med klaffsjukdom.

Klinisk pärla

Patienter med känd klaffsjukdom, klaffprotes eller aortaaneurysm som genomgår akut Q-feber har hög risk att utveckla kronisk infektion och ska följas serologiskt i minst två år — vissa ges profylaktisk behandling.

Tenta-fokus

Fasvariationen är kärnan: fas II-antikroppar = akut, fas I-antikroppar = kronisk. Kom även ihåg att Q-feber tillsammans med Bartonella, Brucella och Tropheryma whipplei utgör de klassiska orsakerna till blodkulturnegativ endokardit.

Kopplingar

Graph View

Backlinks