Mykoplasma

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Mykoplasma är släktet Mycoplasma — de minsta självreplikerande bakterierna, med ett kraftigt reducerat genom.
  • Saknar helt cellvägg och därmed Peptidoglykan. De har i stället ett kolesterolinnehållande cellmembran.
  • Kan därför inte färgas med Gramfärgning och är naturligt resistenta mot alla Betalaktamantibiotika (Penicillin, Cefotaxim, Meropenem).
  • Pleomorfa (formvarierande) och växer långsamt på specialmedium med karakteristiska “stekt ägg”-kolonier.

Kliniskt viktiga arter

Patofysiologi vid Mycoplasma pneumoniae

  • Fäster vid respiratoriskt epitel via adhesinet P1 och skadar Cilier → långdragen torrhosta.
  • Producerar väteperoxid och toxinet CARDS som ger epitelskada.
  • Stor del av sjukdomsbilden är immunmedierad, inte direkt cytotoxisk.
  • Bildar Köldagglutininer (IgM mot erytrocytantigenet I) som kan ge Hemolytisk anemi.

Symtom och extrapulmonella manifestationer

Diagnostik

  • PCR från nasofarynx- eller svalgsekret är förstahandsmetod.
  • Serologi (IgM/IgG) med titerstegring — långsam, används sällan akut.
  • Odling är opraktisk (tar veckor).
  • Lungröntgen: interstitiella, fläckiga infiltrat, ofta mer utbredda än kliniken antyder.
  • CRP ofta måttligt förhöjt, LPK normalt — talar emot pneumokockpneumoni.

Behandling

Tenta-fokus

Avsaknad av cellvägg = ingen effekt av betalaktamer. Detta är den enskilt vanligaste frågan om mykoplasma. Behandla i stället med medel som hämmar proteinsyntes (Makrolid, Doxycyklin) eller DNA-gyras (Kinolon).

Klinisk pärla

Ung patient med veckolång torrhosta, låg feber, normalt LPK och lungröntgen som “ser värre ut än patienten” — tänk Mycoplasma pneumoniae. Fråga efter samtidigt insjuknande i familj eller skolklass.

Kopplingar