Snäcka
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Anatomisk struktur i innerörat (cochlea) |
| Läge | Os temporale, pars petrosa — främre delen av Benlabyrinten |
| Funktion | Omvandlar ljudvågor till nervimpulser (mekanotransduktion) |
| Nyckelstruktur | Cortis organ på basilarmembranet |
| Innervation | N. cochlearis (del av Nervus vestibulocochlearis, KN VIII) |
| Klinik | Sensorineural hörselnedsättning, Tinnitus, Mb Menière |
Vad är det?
- Snäckan (cochlea) är ett spiralformat, vätskefyllt benrör med ca 2,5 varv, ungefär 35 mm utrullat.
- Utgör hörselorganet i innerörat; balansorganet (Båggångar och otolitorgan) ligger bakom.
- Består av benlabyrint (yttre benkanal fylld med Perilymfa) och membranlabyrint (inre säck fylld med Endolymfa).
Läge och uppbyggnad
- Snäckan lindar sig runt en central bencentralpelare, modiolus, där ganglion spirale (hörselnervens cellkroppar) ligger.
- Tvärsnittet visar tre parallella rum (skalor):
- Scala vestibuli — perilymfa, börjar vid Ovala fönstret.
- Scala media (ductus cochlearis) — endolymfa, innehåller Cortis organ.
- Scala tympani — perilymfa, slutar vid Runda fönstret.
- Scala vestibuli och tympani möts i snäckans spets via helicotrema.
- Reissners membran skiljer scala vestibuli från scala media; basilarmembranet skiljer scala media från scala tympani.
| Rum | Vätska | K+ | Vilopotential | Innehåll |
|---|---|---|---|---|
| Scala vestibuli | Perilymfa | ~5 mM | ~0 mV | — |
| Scala media | Endolymfa | ~150 mM | +80 mV (endokokleär potential) | Cortis organ |
| Scala tympani | Perilymfa | ~5 mM | ~0 mV | — |
Funktion — mekanotransduktion
- Stapes fotplatta slår mot Ovala fönstret → tryckvåg i perilymfan → vandringsvåg längs basilarmembranet.
- Basilarmembranet är smalt och styvt basalt (höga frekvenser, upp till 20 kHz) och brett och slappt apikalt (låga frekvenser, ned till 20 Hz) — detta ger tonotopi.
- I Cortis organ böjs stereocilierna på hårcellerna mot Tektorialmembranet → mekanokänsliga jonkanaler öppnas → K+ strömmar in från endolymfan (drivet av +80 mV endokokleär potential) → depolarisation.
- Inre hårceller (~3 500 st, en rad) är de egentliga sensorerna — 95 % av afferenta fibrer i n. cochlearis.
- Yttre hårceller (~12 000 st, tre rader) fungerar som kokleär förstärkare via Prestin-medierad elektromotilitet; förstärker svaga ljud ca 40–60 dB och skärper frekvensselektiviteten.
- Stria vascularis i laterala väggen producerar endolymfan och upprätthåller den endokokleära potentialen.
Hörselbanan vidare
- Ganglion spirale → n. cochlearis → nucleus cochlearis i hjärnstammen → oliva superior (interaural tidsskillnad) → lemniscus lateralis → colliculus inferior → corpus geniculatum mediale → gyrus temporalis transversus (Heschls vindling, area 41/42).
Klinisk relevans
- Presbyacusis — åldersrelaterad hörselnedsättning; drabbar basala varvet först → diskantnedsättning.
- Bullerskada — skadar yttre hårceller vid 4 kHz-området → typisk “4 kHz-dipp” i audiogram.
- Ototoxicitet — Aminoglykosider (gentamicin), Cisplatin och höga doser Furosemid skadar hårceller/stria vascularis; hårceller regenererar inte hos människa.
- Mb Menière — endolymfatisk hydrops → attackvis Vertigo, fluktuerande hörselnedsättning och Tinnitus.
- Kokleaimplantat utnyttjar tonotopin: elektrodrad förs in i scala tympani och stimulerar spiralganglieceller direkt.
Klinisk pärla
Weber och Rinne separerar snabbt lednings- från sensorineural nedsättning. Vid sensorineural skada (snäckan/nerven) lateraliseras Weber till det friska örat och Rinne är positiv (luftledning > benledning). Vid ledningshinder lateraliseras Weber till det sjuka örat och Rinne blir negativ.
Tenta-fokus
Kunna de tre skalorna med rätt vätska, veta att endolymfan är K+-rik med +80 mV (till skillnad från all annan extracellulärvätska), och kunna förklara tonotopin: bas = hög frekvens, apex = låg frekvens. En klassisk fråga är varför K+-inflöde depolariserar hårcellen — svaret är den enorma elektrokemiska drivkraften mellan endolymfa (+80 mV) och hårcellens inre (−45 mV).
Kopplingar
- Cortis organ — det sensoriska epitelet på basilarmembranet
- Endolymfa — K+-rik vätska som driver mekanotransduktionen
- Nervus vestibulocochlearis — kranialnerv VIII, för signalen vidare
- Örontrumpeten — tryckutjämnar mellanörat, förutsättning för normal ljudöverföring
- Mb Menière — sjukdom i endolymfsystemet
- Presbyacusis — vanligaste orsaken till kokleär hörselnedsättning