Schistosoma japonicum

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • En blodflundra (trematod) som orsakar intestinal och hepatosplenisk Schistosomiasis i Östasien.
  • Endemisk i Kina (Yangtzedalen), Filippinerna och delar av Indonesien (Sulawesi).
  • Räknas som den mest patogena av schistosomarterna på grund av hög äggproduktion och zoonotisk reservoar.

Livscykel

  • Ägg utsöndras med Avföringen, kläcks i sötvatten till miracidier.
  • Mellanvärd är snäckan Oncomelania — en amfibisk snäcka, till skillnad från de rent akvatiska snäckorna för Schistosoma mansoni (Biomphalaria) och Schistosoma haematobium (Bulinus).
  • I snäckan sker asexuell förökning → cerkarier frisätts och penetrerar intakt hud vid vattenkontakt.
  • Schistosomulae vandrar via lungor till levern, mognar och parar sig; maskparen (♂ och ♀ i canalis gynaecophorus) migrerar till Vena mesenterica superior och venerna kring tunntarmen.
  • Vuxna maskar kan leva 5–10 år och producerar 1500–3500 ägg per dygn — 5–10 gånger fler än S. mansoni.

Särdrag jämfört med andra arter

  • Zoonos — hund, katt, gnagare, nötkreatur och vattenbuffel är reservoarer, vilket gör eliminering betydligt svårare.
  • Äggen är runda till ovala med en liten lateral rudimentär tagg (knappt synlig), till skillnad från S. mansoni (stor lateral tagg) och S. haematobium (terminal tagg).
  • Äggen är mindre och slätare och sprids därför lättare hematogent — därav den höga frekvensen av cerebral schistosomiasis (2–5 % av fallen).
  • Ger oftare Katayamafeber än de andra arterna.

Patofysiologi och symtom

Diagnostik

  • Mikroskopi av faeces (Kato-Katz) för ägg — sensitiviteten stiger med upprepade prov.
  • Rektalbiopsi vid låg äggutsöndring.
  • Serologi (ELISA) — bra för resenärer utan tidigare exponering, kan inte skilja aktiv från genomgången infektion.
  • PCR och cirkulerande antigen (CCA/CAA) i urin/serum.
  • Ultraljud visar det patognomona nätverket av periportal fibros.
  • Magnetkameraundersökning vid neurologiska symtom.

Behandling

  • Prazikvantel 60 mg/kg uppdelat på dosen (högre dos än vid S. mansoni, som ges 40 mg/kg) på grund av artens lägre känslighet.
  • Prazikvantel verkar inte på omogna maskar — behandlingen ska därför upprepas efter 4–6 veckor vid nyligen genomgången exponering.
  • Vid Katayamafeber och neuroschistosomiasis ges Kortikosteroider före/samtidigt, eftersom masdöd förvärrar den inflammatoriska reaktionen.
  • Prevention: snäckbekämpning, sanitet, hälsoutbildning och behandling av djurreservoaren.

Klinisk pärla

En resenär hem från Kina eller Filippinerna med feber, urtikaria och eosinofili några veckor efter vattenkontakt har Katayamafeber tills motsatsen visats. Serologin kan fortfarande vara negativ — behandla kliniskt och upprepa provtagningen.

Tenta-fokus

Artjämförelsen är standardtenta: Schistosoma mansoni — Afrika/Sydamerika, Biomphalaria, v. mesenterica inferior, lateral tagg, tarm/lever. Schistosoma haematobium — Afrika/Mellanöstern, Bulinus, plexus vesicalis, terminal tagg, urinblåsa, Skivepitelcancer i urinblåsan. S. japonicum — Östasien, Oncomelania, v. mesenterica superior, rudimentär lateral tagg, zoonos, mest ägg, cerebral spridning.

Kopplingar