Bakterietillväxt

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik

Vad är det?

Bakterietillväxt i urinprov är den viktigaste preanalytiska förändringen som sker när urin får stå för länge före analys. Urin är ett gott odlingsmedium, och tillväxten förändrar provets kemiska sammansättning så att mätvärdena blir felaktiga.

Mekanism

Under förvaring sker flera parallella förändringar i urinen:

• Bakterietillväxt i sig, som ökar bakterietalet långt över det som fanns i blåsan.
• Glukosnedbrytning — bakterierna konsumerar glukos, vilket kan ge falskt lågt eller negativt U-Glukos.
• Nedbrytning av urea till ammoniak, vilket förskjuter urinens pH från den surare sidan mot det alkaliska.
• Utfällning av salter, som grumlar provet och stör optisk avläsning.
• Nedbrytning av mikroskopiska formelement — cylindrar och Leukocyter sönderfaller, så att sedimentbedömningen underskattar fynden.
• Oxidering av urobilinogen till Urobilin.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Kraftig bakterietillväxt kan ses redan makroskopiskt som vitgrumlig urin (differentialdiagnos: saltutfällning) och ge ammoniaklukt.
• Alkalisering av provet ger falskt positivt U-Protein på testremsa, eftersom proteinfältet bygger på pKa-förändringar hos indikatorer och störs av starkt buffrad eller alkalisk urin.
• Prov för Urinsediment ska vara 10 mL nykastad urin som når laboratoriet inom en timme; kylförvaring max fyra timmar, specialrör upp till 48 timmar.
• Vid provtagning används mittstråleurin i helt rena kärl, där första och sista portionen kastas för att minska kontaminering från urinrörsmynningen.
• Kontaminationsflora måste skiljas från äkta Urinvägsinfektion — vid negativt nitrittest hos symtomatisk patient skickas prov för odling eller dipslide.

Kopplingar

Relaterat: Bakterier, Urinvägsinfektion, Preanalys, Mittstråleurin, Urinsamling, Urinsediment, Preanalytiska felkällor, Urobilinogen