Gallsaltsdiarré

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi

Vad är det?

Gallsaltsdiarré (gallsyramalabsorption) är kronisk vattnig diarré orsakad av att för stora mängder gallsalter når kolon. Tillståndet är en vanlig och underdiagnostiserad orsak till kronisk diarré och förväxlas ofta med irritabel tarm.

Mekanism

• Normalt återresorberas 95 % av gallsalterna i distala ileum och återförs till levern via portablodet i det enterohepatiska kretsloppet. Endast en mindre andel passerar över till kolon, där de fysiologiskt har en laxerande funktion.
• Högre koncentrationer av gallsalter i kolon leder till sekretion av vatten och elektrolyter samt påverkan på tarmpermeabilitet och tarmmotorik.
• Tidigare ansågs tillståndet enbart bero på malabsorption av gallsalter i ileum (t.ex. efter ileumresektion eller vid Crohns sjukdom).
• Nyare data visar betydelsen av fibroblast growth factor 19, som bildas i terminala ileum och utövar en viktig feedbackreglering av leverns sekretion och syntes av gallsalter. Bristande FGF19-signal ger överproduktion av gallsyror trots normal ileumfunktion (primär gallsaltsdiarré).

Klinisk relevans & Diagnostik

• S-7-OH-kolestenon (7-alfa-hydroxi-4-cholesten-3-on) är en intermediär i gallsyrametabolismen och förhöjd vid gallsyramalabsorption, vilket avspeglar ökad gallsyrasyntes i levern.
• Molekylen är hydrofob och transporteras i kolesterolrika lipoproteiner som LDL; halten varierar därför med kolesterolnivån och man bestämmer kvoten mellan 7-OH-kolestenon i serum och total kolesterol i plasma.
• Differentialdiagnostik vid kronisk diarré: F-kalprotektin för IBD, F-elastas för exokrin pankreasinsufficiens, celiakiserologi och laktosgenotypning.
• Behandlingen är gallsyrabindare, och terapisvar används i praktiken ofta som diagnostiskt test.

Kopplingar

Relaterat: FGF19, Gallsyror, Enterohepatiska kretsloppet, Malabsorption, Diarré, Ileum, IBS