Laktas

Kurs: Basvetenskap 6

Typ	Disackaridas (β-galaktosidas) i tunntarmens borstbräm
Gen	LCT på kromosom 2q21, regleras av enhancer i MCM6 (−13910 C/T)
Substrat	Laktos → Glukos + Galaktos
Lokalisation	Högst aktivitet i jejunum, på villusspetsarna
Klinisk relevans	Laktosintolerans vid enzymbrist — primär, sekundär eller kongenital

Vad är det?

• Laktas-florizin-hydrolas (LPH) är ett membranbundet enzym som sitter förankrat i enterocyternas apikala borstbräm.
• Klyver Laktos — mjölkens huvudsakliga kolhydrat — genom hydrolys av β-1,4-glykosidbindningen.
• Aktiviteten är maximal vid födseln och sjunker hos de flesta människor efter avvänjning (laktasnonpersistens, det ursprungliga tillståndet).

Fysiologi och genetik

• Monosackariderna tas upp via SGLT1 (glukos/galaktos, Na⁺-kopplad kotransport) och lämnar basolateralt via GLUT2.
• Laktaspersistens beror på en punktmutation i en enhancer 14 kb uppströms LCT (C/T−13910 hos européer, andra varianter i Afrika) som håller transkriptionen igång i vuxen ålder.
• Ärvs autosomalt dominant. Frekvensen är ~90 % i Nordeuropa men <10 % i Ostasien — ett klassiskt exempel på konvergent selektion kopplad till boskapsskötsel.
• Laktasaktiviteten sitter på villusspetsen och är därför den disackaridas som skadas först vid villusatrofi.

Patofysiologi vid laktasbrist

• Oklyvd laktos är osmotiskt aktiv → drar vatten in i tarmlumen → Osmotisk diarré.
• I kolon fermenterar bakterier laktosen till kortkedjiga fettsyror och gaserna H₂, CO₂ och CH₄ → gasbildning, kramper och uppspändhet.
• Symtomen är dosberoende — de flesta med laktasnonpersistens tolererar 12 g laktos (ca 2 dl mjölk) per tillfälle.

Former av laktasbrist

Form	Mekanism	Debut
Primär (laktasnonpersistens)	Normal nedreglering av LCT	5–20 års ålder
Sekundär	Slemhinneskada: Celiaki, Gastroenterit, Crohns sjukdom, strålning	Akut, reversibel
Kongenital	Mycket sällsynt lossmutation i LCT	Vid första amningen — livshotande diarré
Utvecklingsrelaterad	Omogen tarm hos prematura	Neonatalt, övergående

Diagnostik

• Laktostolerantstest: 50 g laktos, blodglukos stiger <1,1 mmol/L → patologiskt.
• Vätgasutandningstest: H₂-stegring >20 ppm efter laktosintag — mest använt.
• Gentest för C/T−13910 skiljer primär från sekundär brist (gentestet är oberoende av aktuell tarmstatus).
• Vid nydebuterad laktosintolerans hos vuxen: uteslut Celiaki — sekundär brist kan vara första tecknet.

Behandling

• Reducerad laktosmängd, inte total eliminering; laktosfria produkter och hårdost/yoghurt (lägre laktoshalt, bakteriellt laktas).
• Laktastabletter till måltid vid behov. Säkerställ kalcium- och D-vitaminintag om mjölk utesluts helt.
• Vid sekundär brist: behandla grundsjukdomen — laktasaktiviteten återkommer när villi läker.

Klinisk pärla

Nydebuterad laktosintolerans hos en vuxen europé är ofta sekundär. Leta efter celiaki, giardiasis eller inflammatorisk tarmsjukdom istället för att bara rekommendera laktosfri kost.

Tenta-fokus

Laktasnonpersistens är normaltillståndet globalt — persistens är mutationen. Kunna mekanismkedjan: oklyvd laktos → osmotisk vattenindragning + bakteriell fermentering → diarré och gas. Och att laktas sitter längst ut på villus och därför drabbas först.

Kopplingar

• Laktos — disackarid av glukos och galaktos
• Laktosintolerans — det kliniska symtomkomplexet
• Celiaki — vanligaste orsaken till sekundär laktasbrist
• Osmotisk diarré — patofysiologisk mekanism, upphör vid fasta
• Galaktosemi — helt annan sjukdom: defekt i galaktosmetabolismen, inte i upptaget