Ascitesvätska

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi

Vad är det?

Ascitesvätska är den fria vätska som ansamlas i bukhålan vid ascites. Vid sidan av serum och plasma är den en av de kroppsvätskor där man kliniskt bestämmer extracellulära enzymaktiviteter, tillsammans med likvor, ledvätska och pleuravätska.

Mekanism

• Vanligaste orsaken är levercirros med portal hypertension och sänkt onkotiskt tryck till följd av låg albuminsyntes.
• Andra orsaker är malignitet med peritoneal spridning, hjärtinkompensation och pankreatit (pankreasascites med mycket högt amylas).
• Enzymer når vätskan genom normal cellomsättning och membranläckage, och i högre grad vid inflammation och cellnekros i omgivande vävnad.
• LD-isoenzymer i ascitesvätska separeras med elektrofores i agargel vid pH 8,4 och kvantiteras densitometriskt vid 600 nm; ett parallellt serumprov ska alltid scannas som jämförelse.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Ett malignt mönster i punktatet — kraftigt förhöjt totalt LD med dominans av mellanfraktionerna LD2–LD4 — talar för neoplastisk process, på samma sätt som vid malign pleuravätska (jfr pleura-LD 59 mot serum-LD 7,6 µkat/L vid lungcancer).
• Kvoten mellan LD i punktat och LD i serum är därför mer informativ än absolutvärdet.
• Vid ascites hos en patient med akut buksmärta ska även pankreasamylas övervägas i vätskan.
• Provet måste hanteras korrekt: de långsamma isoenzymerna LD5 och LD4 är mest känsliga för inaktivering vid olämplig förvaring.

Kopplingar

Relaterat: Ascites, Pleuravätska, Ledvätska, LD, Levercirros, Portal hypertension, Elektrofores