Adrenerg receptor
Kurs: MDBI
| Typ | G-proteinkopplad receptor (adrenoceptor) |
| Ligander | Adrenalin och Noradrenalin |
| Nyckelfynd | Medlar sympatikuseffekter; mål vid feokromocytombehandling |
Vad är det?
- Adrenerg receptor (adrenoceptor) är en G-proteinkopplad receptor som binder katekolaminer (adrenalin, noradrenalin) och förmedlar det sympatiska nervsystemets effekter.
- Delas i alfa (α1, α2) och beta (β1, β2, β3) med olika signaltransduktion och organeffekter.
Funktion/Uttryck
- α1: Gq → vasokonstriktion, ökat blodtryck. α2: Gi → hämmar noradrenalinfrisättning.
- β1: Gs → ökad hjärtfrekvens/kontraktilitet. β2: Gs → bronkdilatation, vaskulär relaxation. β3: lipolys.
Diagnostisk användning
- Förståelsen är central för feokromocytom/paragangliom, där tumören översvämmar receptorerna med katekolaminer.
Klinisk koppling
- Feokromocytom: ge alfablockad (Fenoxibensamin) FÖRE betablockad — annars oemotsagd α-medierad vasokonstriktion → hypertensiv kris.
- Betablockerare vid hjärtsvikt/hypertoni/arytmi; alfablockerare vid prostatahyperplasi; beta-2-agonister vid astma.
Tenta-fokus
Ordningen vid feokromocytom: α-blockad först, sedan β-blockad. Kunna para receptorsubtyp → G-protein → organeffekt (α1-Gq-kärl, β1-Gs-hjärta, β2-Gs-bronk).
Klinisk pärla
Ge aldrig en oselektiv betablockerare ensam till en patient med obehandlat feokromocytom — blockerad β2-vasodilatation lämnar α1-vasokonstriktionen fri och kan utlösa en hypertensiv kris.
Kopplingar
- Feokromocytom — tumören som styr farmakologin
- Katekolaminer — receptorernas ligander
- Fenoxibensamin — alfablockeraren som ges först
- Betablockerare — motverkar β-medierade effekter
- Sympatiska nervsystemet — det system receptorerna tillhör