Betareceptor
Kurs: MDBI
| Typ | Adrenerg G-proteinkopplad receptor |
| Ligand | Adrenalin och Noradrenalin (Katekolaminer) |
| Nyckelfynd | β1 ↑ hjärta, β2 relaxerar glatt muskel, β3 fettvävnad; kopplade till Gs-protein→cAMP |
Vad är det?
- Betareceptorer (β-adrenerga receptorer) är G-proteinkopplade receptorer som förmedlar sympatikus-effekter av Katekolaminer.
- De kopplar via Gs-protein till Adenylatcyklas → ökat cAMP → aktivering av Proteinkinas A.
- Tre huvudtyper med olika lokalisation och effekt: β1, β2 och β3.
Funktion och uttryck
- β1 (framför allt hjärtat och njurens JG-celler): ökar hjärtfrekvens (Kronotropi), kontraktilitet (Inotropi) och Reninfrisättning.
- β2 (bronker, kärlens och uterus glatta muskulatur): relaxation → Bronkdilatation och Vasodilatation; ökar även Glykogenolys.
- β3 (fettvävnad och urinblåsans detrusor): Lipolys respektive relaxation.
Diagnostisk/klinisk koppling
- Betablockerare (t.ex. Metoprolol) blockerar β1 → används vid Ischemisk hjärtsjukdom, Hjärtsvikt, Hypertoni och Arytmi.
- β2-agonister (t.ex. Salbutamol) vid Astma/KOL.
- Feokromocytom: katekolaminöverskott stimulerar β- och α-receptorer → man måste alfablockera före betablockad för att undvika Hypertensiv kris.
Reglering
- Långvarig stimulering ger nedreglering/desensitisering av receptorerna (relevant vid kronisk Hjärtsvikt med förhöjd sympatikustonus).
Tenta-fokus
Vid Feokromocytom: aldrig betablockad före alfablockad — oemotsagd α-medierad Vasokonstriktion kan då ge livshotande blodtryckskris. β1 = hjärta, β2 = lungor/kärl är grundfördelningen du ska kunna.
Klinisk pärla
Minnesregel: “β1 = 1 hjärta, β2 = 2 lungor.” β1 driver hjärtat, β2 vidgar luftvägar och kärl.
Kopplingar
- Katekolaminer — de endogena ligandierna
- Betablockerare — kliniskt viktig antagonist
- Feokromocytom — sjukdom med katekolaminöverskott
- Sympatiska nervsystemet — systemet receptorn tillhör
- cAMP — den intracellulära budbäraren