Erosion
Kurs: MDBI
| Typ | Ytlig vävnadsdefekt begränsad till epitel/mukosa |
| Nyckelfynd | Når INTE genom muscularis mucosae (jämför ulcus) |
| Läkning | Läker utan ärr via regeneration från kringliggande epitel |
| Typisk lokal | Ventrikelslemhinna, hud, slemhinnor |
Vad är det?
- Erosion är en ytlig defekt där enbart epitelet (eller mukosans ytligaste del) gått förlorat.
- Definitionsmässigt når erosionen inte genom muscularis mucosae – detta skiljer den från ulcus (sår), som penetrerar ned i submukosa eller djupare.
- Eftersom basalmembran och djupare vävnad är bevarade läker erosionen snabbt och utan ärrbildning.
Morfologi
- Grund epiteldefekt med bevarad underliggande lamina propria/submukosa.
- Ofta åtföljd av fibrinutfällning och akut inflammation i botten.
- I ventrikeln ses erosioner som små, ytliga slemhinnedefekter, ibland med hematinbelagd botten (stressrelaterad slemhinneskada).
Förekomst och differentialdiagnos
- Vanlig vid erosiv gastrit, stressulcus, NSAID-skada och refluxesofagit.
- Differentiering: erosion (ytlig, läker utan ärr) vs ulcus (genom muscularis mucosae, läker med ärr).
Klinisk betydelse
- Kan ge blödning (hematemes/melena) trots ytlig skada, särskilt vid multipla erosioner.
- Läker fullständigt om orsaken (NSAID, stress, syra) åtgärdas.
Tenta-fokus
Den klassiska frågan: erosion vs ulcus. Erosion = begränsad till mukosan, ovanför muscularis mucosae, läker utan ärr. Ulcus = penetrerar genom muscularis mucosae, läker med ärr.
Klinisk pärla
Tänk “erosion = skrapsår, ulcus = djupt sår”. Djupet avgör: passerar defekten muscularis mucosae är det per definition ett ulcus.
Kopplingar
- Ulcus — djupare defekt genom muscularis mucosae
- Muscularis mucosae — gränsen som definierar erosion vs ulcus
- Stressulcus — vanlig orsak till gastriska erosioner
- Mukosa — vävnadslagret där erosionen sitter
- Övre gastrointestinal blödning — möjlig klinisk följd