Vätskebalans

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser

Vad är det?

Vätskebalans är förhållandet mellan kroppens vätsketillförsel och vätskeförluster, och hur vattnet fördelas mellan det intravaskulära rummet, det övriga extracellulära rummet och intracellulärvätskan. Eftersom nästan alla blodanalyser rapporteras som koncentrationer påverkar vätskebalansen direkt de värden man mäter.

Mekanism

• Plasmavolymen regleras av njurarna via ADH och aldosteron samt av det onkotiska trycket, huvudsakligen från albumin.
• Vid vätskeförlust (dehydrering) minskar plasmavolymen medan erytrocytmassan är oförändrad → hemokoncentration med stigande Hb, EVF och EPK.
• Vid vätskeöverskott (hydremi) späds blodet ut → hemodilution med fallande värden.
• Kroppsläget omfördelar vätska mellan rummen: hemoglobinkoncentrationen är 5–10 % högre hos uppegående än hos liggande individer, med jämvikt efter cirka 30 minuter.
• Muskelarbete pressar ut vätska ur det intravaskulära rummet och höjer koncentrationen ytterligare.

Klinisk relevans & Diagnostik

• B-EPK och B-EVF har identisk bedömningsprofil: upp vid polycytemi och intorkning, ned vid anemi och hydremi.
• Båda är koncentrationsmått och påverkas därför lika mycket av patientens vätskebalans som av den faktiska erytrocytmassan.
• Konsekvens: en dehydrerad patient kan ha “normalt” Hb trots anemi, och en övervätskad patient kan se anemisk ut utan att vara det.
• Ett inneliggande patients Hb kan “sjunka” utan att någon blödning skett — utspädningseffekt av liggande läge och vätsketerapi.
• Tolka därför alltid Hb och EVF mot kliniskt volymstatus, ödem, vikt och elektrolyter.

Tenta-fokus

Hb är en koncentration, inte en massa. Vid intorkning maskeras anemi; vid vätsketerapi skapas en skenbar anemi.

Kopplingar

Relaterat: Dehydrering, Hydremi, Hemodilution, Plasmavolym, Kroppsläge, Vätsketerapi, Erytrocytvolymfraktion, Intravaskulärt rum