Amöbaleverabscess
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Den vanligaste extraintestinala manifestationen av Amöbiasis, orsakad av protozoen Entamoeba histolytica.
- En steril-purulent, icke-bakteriell abscess i Levern fylld med nekrotiskt levervävnadsmaterial (“ansjovispasta”).
Etiologi och patogenes
- Smitta via fekal-oral väg genom Cystor i förorenat vatten eller mat; excystering i tunntarmen ger trofozoiter i Kolon.
- Trofozoiten fäster till tarmepitel via Gal/GalNAc-lektin, dödar celler med amöbaporer och cysteinproteaser → flaskformiga sår i kolonslemhinnan.
- Invasion av mukosans venoler → transport via Vena porta till levern, oftast höger leverlob (dominerande portaflöde).
- I levern rekryteras Neutrofiler som lyseras av amöban — deras egna enzymer bidrar till vävnadsnekrosen. Amöborna finns huvudsakligen i abscessens periferi, inte i pusinnehållet.
- Riskfaktorer: manligt kön (10:1), alkoholbruk, vistelse i endemiskt område (Indien, Mexiko, Sydostasien, Västafrika), Kortikosteroider.
Symtom
- Feber med frossa och konstant, molande smärta i höger hypokondrium, ofta med utstrålning mot höger skuldra (Diafragmaretning via Nervus phrenicus).
- Ömhet vid perkussion över nedre högra revbenen, Hepatomegali.
- Viktnedgång, nattsvettningar, hosta vid diafragmanära abscess.
- Endast ca 20 % har samtidig Diarré — avsaknad av tarmsymtom utesluter inte diagnosen.
Diagnostik
- Labb: Leukocytos utan Eosinofili (viktigt — protozo, inte helmint), förhöjt ALP, låg albumin, förhöjt CRP.
- Bilddiagnostik: Ultraljud eller Datortomografi visar rund, hypoekogen/hypodens lesion, oftast solitär i höger lob.
- Serologi (antikroppar mot E. histolytica) är positiv i >90 % — förstahandstest hos icke-endemisk patient.
- PCR eller antigentest på feces; mikroskopi kan inte skilja E. histolytica från apatogena E. dispar.
- Aspiration behövs sällan diagnostiskt; ger brunaktig, luktfri “ansjovissås” utan bakterier.
Behandling
- Metronidazol (eller Tinidazol) i 7–10 dagar mot vävnadsinvasiva trofozoiter.
- Alltid följt av ett luminalt medel — Paromomycin eller diloxanidfuroat — för att eradikera kvarvarande cystor i tarmen och förhindra recidiv och fortsatt smittspridning.
- Perkutan dränering vid stor abscess (>5–10 cm), vänsterlobslokalisation (risk för perikardruptur), utebliven behandlingssvar inom 3–5 dagar eller hotande ruptur.
- Prognosen är utmärkt vid tidig behandling; mortalitet <1 %.
Komplikationer
- Ruptur till Peritoneum → Peritonit; till pleura → Empyem; till Perikard → Perikardtamponad (högst mortalitet, vid vänsterlobsabscess).
- Sekundär bakteriell superinfektion.
Klinisk pärla
Feber och högersidig flanksmärta hos en person som varit i Sydasien — även utan diarré och även månader efter hemkomst — ska föra tanken till amöbaleverabscess. Skiljelinjen mot Pyogen leverabscess: amöbaabscess är oftast solitär, i höger lob, hos yngre man med resanamnes, medan pyogen abscess ofta är multipel, hos äldre med gallvägssjukdom och ger positiva blododlingar.
Tenta-fokus
Två saker fälls studenter på: (1) att glömma det luminala medlet efter metronidazol — utan det får patienten recidiv; (2) att förvänta sig eosinofili — det är en protozo, så eosinofilerna är normala. Kom också ihåg att abscessinnehållet är sterilt och att amöborna sitter i abscessväggen.
Kopplingar
- Ultraljud buk — ultraljud vid bukinfektion
- Entamoeba histolytica — det etiologiska agens
- Metronidazol — förstahandsbehandling mot invasiv form
- Paromomycin — det luminala medlet mot cystor
- Vena porta — spridningsvägen från tarm till lever
- Pyogen leverabscess — viktigaste differentialdiagnosen