Felkällor

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Felkällor är de faktorer i laboratorieprocessen som gör att ett analyssvar avviker från patientens sanna tillstånd. De delas efter var i kedjan de uppstår: preanalytiska, analytiska och postanalytiska felkällor. Den preanalytiska fasen anses vara den del av processen där de flesta misstag och fel uppstår.

Mekanism

Preanalytiska felkällor:

• fel slags rör eller fel mängd blod i röret
• Hemolys på grund av felaktig provtagningsteknik
• dålig blandning av rör som ska vändas, vilket kan medföra koagel
• brister i identitetskontroll, märkning, patientförberedelse (fasta, provtagningstid) och transport
• kroppsläget: plasmavolymen är 6–10 % större liggande än sittande, vilket späder ut celler och makromolekyler

Analytiska felkällor är mätfel, slumpvariation, systematiska fel och interferens från t.ex. Läkemedel. Postanalytiska felkällor rör svarsöverföring, tolkning och vidimering.

Klinisk relevans & Diagnostik

Studenten ska kunna tillämpa kunskaper om pre- och postanalytiska felkällor för att bedöma rimligheten i ett analyssvar — ett värde som inte passar den kliniska bilden ska först misstänkas vara felaktigt taget. Utöver den statistiska mätosäkerheten finns alltid en liten risk för extraordinära fel: mänskliga misstag, särskilda faktorer hos den enskilda patienten eller instrumenthaveri.

Tenta-fokus

Klassisk postanalytisk felkälla: läkaren vidimerar en lång svarslista snabbt och missar laboratoriets kommentar (t.ex. “hemolyserat prov”, “provet taget ur infart”). Kommentaren är en del av svaret, inte en detalj.

Kopplingar

Relaterat: Preanalys, Postanalys, Hemolys, Mätfel, Mätosäkerhet, Analytisk interferens, Laboratoriekommentar, Identitetskontroll