Primär binjurebarksvikt
Kurs: MDBI
| Typ | Endokrin svikt – binjurebarken |
| Nyckelfynd | Brist på kortisol + aldosteron; högt ACTH |
| Klassiskt | Hyperpigmentering, hyponatremi, hyperkalemi |
Vad är det?
- Otillräcklig produktion av barkhormoner pga primär destruktion/dysfunktion av binjurebarken – både glukokortikoidbrist (kortisol) och mineralkortikoidbrist (aldosteron), ofta även binjureandrogener.
- Skiljs från sekundär svikt (hypofysär ACTH-brist), där aldosteron och pigmentering är intakta.
Etiologi
- Vanligast autoimmun adrenalit (ev. del av APS).
- Övrigt: tuberkulos, binjureblödning (Waterhouse-Friderichsen), metastaser, infarkt.
Symtom
- Trötthet, viktnedgång, hypotoni, salthunger, hyperpigmentering (av högt ACTH/MSH).
- Labb: hyponatremi, hyperkalemi, ev. hypoglykemi.
Diagnostik
- Lågt kortisol med högt ACTH; Synacthentest utan adekvat kortisolstegring.
- Ofta positiva 21-hydroxylas-antikroppar vid autoimmun genes.
Behandling
- Livslång substitution med glukokortikoid (hydrokortison) + mineralkortikoid (fludrokortison).
- Stressdos vid infektion/kirurgi; annars risk för binjurekris (akut livshotande).
Tenta-fokus
Primär (Addison) vs. sekundär svikt: primär drabbar HELA barken → aldosteronbrist (hyperkalemi, salthunger) + hyperpigmentering (högt ACTH). Sekundär: normalt aldosteron, ingen pigmentering.
Klinisk pärla
Hyperpigmentering i hudveck, ärr och slemhinnor är nyckeln som skiljer primär från sekundär svikt – ACTH/MSH-överskott stimulerar melanocyterna.
Kopplingar
- Binjurekris — akut, livshotande dekompensation
- Adrenalit — vanligaste (autoimmuna) orsaken
- Autoimmunt polyendokrint syndrom — associerat syndrom
- Aldosteron — bristen förklarar elektrolytrubbningen
- ACTH — förhöjt och orsakar pigmenteringen