Spottkörtel
Kurs: MDBI
| Typ | Organ — exokrin körtel som producerar Saliv |
| Nyckelfynd | Tre stora par: Parotis, submandibularis, sublingualis |
| Klinik | Vanligaste tumörlokal är parotis; de flesta tumörer benigna |
Vad är det?
- Spottkörtlar (glandulae salivariae) är exokrina körtlar som producerar Saliv.
- Tre stora par: Parotis (öronspottkörtel), submandibularis och sublingualis, plus många små spottkörtlar i munslemhinnan.
Anatomi och morfologi
- Acini kan vara serösa (parotis), mukösa eller blandade (submandibularis/sublingualis) och tömmer sig via utförsgångar.
- N. facialis löper genom parotiskörteln och delar den i en ytlig och en djup lob.
Funktion
- Saliv innehåller Amylas, Mucin, Lysozym och Sekretoriskt IgA och bidrar till nedbrytning av föda, smörjning och munhälsa.
Klinisk betydelse
- Sjukdomar: Sialoadenit (inflammation), Sialolithiasis (spottsten, vanligast i submandibularis/Whartons gång), Sjögrens syndrom och tumörer.
- Tumörer: Pleomorft adenom är vanligast (benignt), följt av Warthins tumör; maligna former, se Spottkörtelcancer.
- Prov tas ofta med Finnålspunktion och bedöms cytologiskt enligt Milansystemet.
Tenta-fokus
Regel: ju mindre spottkörtel, desto högre andel maligna tumörer. Parotistumörer är vanligast men oftast benigna (Pleomorft adenom); tumörer i små spottkörtlar är oftare maligna.
Klinisk pärla
N. facialis går genom parotis — Facialispares vid en parotisknöl är ett alarmerande malignitetstecken. Spottsten sitter oftast i submandibulariskörtelns Whartons gång.
Kopplingar
- Spottkörtelcancer — malign tumör utgången från körteln.
- Milansystemet — cytologiskt klassifikationssystem för spottkörtelprov.
- Pleomorft adenom — vanligaste spottkörteltumören (benign).
- Finnålspunktion — vanlig provtagningsmetod.