Förlossning

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Vad är det?

Förlossningen är i hemostassammanhang en hemostatisk belastningssituation som både avslöjar underliggande blödningsbenägenhet och kan utlösa akuta koagulationsrubbningar. Riklig blödning vid förlossning är en av nyckelfrågorna i den strukturerade blödningsanamnesen.

Mekanism

• Under graviditeten råder ett fysiologiskt hyperkoagulabelt tillstånd: fibrinogen och von Willebrandfaktor stiger, D-dimer är normalt förhöjd och risken för venös tromboembolism ökar.
• Vid placentaseparationen exponeras stora mängder vävnadsfaktor. Vid placentaavlossning och andra obstetriska komplikationer kan detta utlösa disseminerad intravasal koagulation med generaliserad aktivering av koagulationskaskaden.
• Uteruskontraktion är den viktigaste mekaniska hemostasmekanismen post partum; atoni ger blödning trots normal koagulation.
• Vid von Willebrands sjukdom normaliseras vWF ofta under graviditeten och sjunker sedan snabbt efter partus → fördröjd post partum-blödning.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Riklig blödning vid kirurgi, förlossning eller tandextraktion ingår i anamnesen vid utredning av blödningsbenägenhet, och post partum-blödning poängsätts i blödningsscore (normal summa <4 för män, <6 för kvinnor).
• Vid misstänkt DIC efter förlossning: B-TPK sänkt, APTT förlängd, PK(INR) förhöjt, fibrinogen sänkt, D-dimer ökad och antitrombin sänkt — upprepa analyserna efter ett par timmar.
• Behandlingsalternativ som vägs in vid blödningsutredning inför förlossning är bl.a. tranexamsyra, desmopressin, blodtransfusion och annan hemostatisk behandling.
• Tolkningsfälla: vWF kan inte bedömas under pågående graviditet eller inflammation, eftersom en mild brist då maskeras.

Kopplingar

Relaterat: Graviditet, DIC, Placentaavlossning, von Willebrands sjukdom, Blödningsbenägenhet, Tranexamsyra, D-dimer