Järnmetabolism
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier
Vad är det?
Järnmetabolism är kroppens samlade omsättning av järn — upptag, transport, användning i hemoglobinsyntesen, lagring och återvinning. Systemet är i det närmaste slutet: kroppen har ingen reglerad utsöndringsväg, utan balansen styrs på upptagsnivån.
Mekanism
- Tillförsel: resorption från födan, där järnet binds i tarmslemhinnan särskilt i duodenum till apoferritin under bildning av ferritin.
- Transport: från ferritinet avges järn till transferrin, ett plasmaprotein som binder upp till två järnatomer per molekyl och för järnet till benmärgen.
- Återvinning: i det retikuloendoteliala systemet bryts uttjänta erytrocyter ned och järnet transporteras tillbaka till benmärgen — kvantitativt den viktigaste källan.
- Lagring: ca 70 % av kroppsjärnet sitter i erytrocyternas hemoglobin och 20 % i depåerna, som finns i hepatocyter i levern och i makrofager i benmärgen och mjälten, bundet till ferritin (MW 450 kDa, upp till 4500 järnatomer) och hemosiderin.
- Reglering: vid inflammation hålls järnet kvar i makrofagerna och plasmajärnet sjunker — den mekanism som ger funktionell järnbrist och sekundär anemi.
Klinisk relevans & Diagnostik
Järnmetabolismen bedöms samlat som järnstatus: S-Järn, S-Ferritin, transferrinmättnad och S-TIBC. Vid mycket kraftiga inflammationssvar rubbas metabolismen påtagligt — vid Covid-19 har extremt höga ferritinvärden setts, och inflammationsgraden mätt med ferritin vid inläggning var en oavhängig markör för dödsrisk. Motsatt rubbning, järnöverskott, ses vid hemokromatos och efter upprepade blodtransfusioner, eftersom kroppen saknar effektiv utsöndringsväg.
Kopplingar
Relaterat: Järn, Ferritin, Transferrin, Järnstatus, Hemosiderin, Funktionell järnbrist, Hemokromatos, Retikuloendoteliala systemet