Cerebellum

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Lillhjärnan — den del av Hjärnan som ligger i bakre skallgropen, dorsalt om Hjärnstammen och skild från occipitalloben av tentorium cerebelli.
• Utgör ca 10 % av hjärnans volym men innehåller mer än hälften av alla dess neuron.
• Central för koordination, timing, balans, muskeltonus och motorisk inlärning — den planerar inte rörelse utan finjusterar och kalibrerar den.

Makroskopisk anatomi

• Två hemisfärer förenade av mittdelen vermis; ytan är veckad i tunna folier.
• Indelning i lober: lobus anterior, lobus posterior och lobus flocculonodularis (åtskilda av fissura prima respektive fissura posterolateralis).
• Tre par pedunklar förbinder cerebellum med hjärnstammen: pedunculus cerebellaris superior (huvudsakligen efferent, till thalamus), medius (afferent från pons) och inferior (afferent från medulla och ryggmärgen).
• Djupa kärnor inifrån och ut: nucleus fastigii, globosus, emboliformis och nucleus dentatus.

Funktionell indelning

• Vestibulocerebellum (lobus flocculonodularis): balans, gång och ögonrörelser; kopplar till vestibulariskärnorna.
• Spinocerebellum (vermis och paravermis): muskeltonus och axial/proximal motorik; får input från Ryggmärgen via tractus spinocerebellaris.
• Cerebrocerebellum (laterala hemisfärerna): planering och timing av skickliga distala rörelser; kopplar via pons till Cerebral cortex.

Histologi och kretsar

• Barken har tre lager: stratum moleculare, Purkinjecellagret och stratum granulosum.
• Purkinjeceller är barkens enda efferenta neuron och är alltid hämmande (GABA) mot de djupa kärnorna.
• Mossfibrer → granulaceller → parallellfibrer → Purkinjeceller (exciterande, glutamat).
• Klätterfibrer från oliva inferior omslingrar en enda Purkinjecell och ger komplexspikar — signalerar rörelsefel och driver motorisk inlärning (långtidsdepression, LTD).

Kliniska tecken vid skada

• Symtomen är ipsilaterala — cerebellum korsar två gånger i sina banor.
• Ataxi, bredspårig gång, dysmetri (fel-räckning vid finger-näs-test) och intentionstremor.
• Dysdiadokokinesi (oförmåga till snabba alternerande rörelser), hypotoni och pendlande reflexer.
• Skanderande, staccatoartat tal (dysartri) samt nystagmus vid vestibulocerebellär skada.
• Vermisskada (klassiskt vid kronisk Alkoholmissbruk) ger framför allt bål- och gångataxi med bevarad armkoordination.

Vanliga sjukdomstillstånd

• Stroke i a. cerebelli posterior inferior (PICA) — Wallenbergs syndrom med ataxi och korsad sensorisk bortfall.
• Cerebellär blödning — akut huvudvärk, kräkning, oförmåga att gå; risk för hjärnstamskompression och akut Hydrocefalus.
• Tumörer: medulloblastom och pilocytiskt astrocytom hos barn, metastaser hos vuxna.
• Infektioner: akut cerebellit efter Varicella zoster-virus, samt cerebellär påverkan vid TBE.
• Degenerativa och toxiska orsaker: spinocerebellära ataxier, tiaminbrist, fenytoinintoxikation.

Diagnostik

• Neurologiskt status: finger-näs, häl-knä, Romberg, gångprov och undersökning av ögonrörelser.
• MR är förstahandsundersökning; DT missar lätt bakre skallgropen på grund av benartefakter.

Klinisk pärla

Cerebellär massaeffekt är ett neurokirurgiskt akutläge: bakre skallgropen är ett trångt rum, och en expanderande blödning kan på timmar ge fjärde ventrikelkompression, akut Hydrocefalus och tonsillinklämning. Plötslig huvudvärk med kräkningar och oförmåga att sitta/gå ska föranleda akut bilddiagnostik.

Tenta-fokus

Kom ihåg att cerebellära bortfall är ipsilaterala, till skillnad från kortikala motoriska bortfall. Kunna skilja intentionstremor (cerebellär, ökar mot målet) från vilotremor (Parkinsons sjukdom) och från sensorisk ataxi (Romberg positiv först vid slutna ögon).

Kopplingar

• Hjärnan — cerebellum är en del av bakre skallgropens innehåll
• Hjärnstammen — förbindelse via de tre pedunklarna
• Ryggmärgen — proprioceptiv input via spinocerebellära banor
• Purkinjeceller — barkens enda efferenta, hämmande neuron
• Stroke — vanlig orsak till akut cerebellärt syndrom