Microsporum
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Dermatofyt (mögelsvamp), ordning Onygenales |
| Viktigaste art | Microsporum canis (zoofil, katt och hund) |
| Angriper | Hud och hår — aldrig naglar |
| Nyckelfynd | Grönt fluorescerande hår i Wood-lampa, makrokonidier med taggig yta |
| Behandling | Peroral Terbinafin eller Griseofulvin vid hårbottenengagemang |
Vad är det?
- Ett av tre dermatofytsläkten tillsammans med Trichophyton och Epidermophyton.
- Keratinofila svampar som lever på Keratin i stratum corneum och hårskaft.
- Viktigaste arter: M. canis (zoofil), M. audouinii (antropofil), M. gypseum (geofil, jord).
Mikrobiologi
| Släkte | Hud | Hår | Nagel | Makrokonidier |
|---|---|---|---|---|
| Microsporum | Ja | Ja | Nej | Stora, spolformade, tjock taggig vägg, 6+ celler |
| Trichophyton | Ja | Ja | Ja | Cigarrformade, slätväggiga, få |
| Epidermophyton | Ja | Nej | Ja | Klubbformade, i knippen |
- Odlas på Sabouraud-agar med cykloheximid, 25–30 °C, växttid 1–3 veckor.
- M. canis ger gul baksida på kolonin och riklig makrokonidieproduktion.
Smittvägar
- Zoofil smitta dominerar i Sverige: direktkontakt med katt eller hund, ofta en till synes frisk kattunge.
- Antropofil smitta (M. audouinii) mellan barn i skola/förskola — kan ge utbrott.
- Geofil smitta via jordkontakt.
- Fomiter: hårborstar, mössor, kuddar. Sporer överlever i månader i miljön.
Patogenes
- Svampen producerar Keratinaser och elastas som bryter ned keratin.
- Ektotrix-invasion: artrokonidier bildas utanpå hårskaftet → håret bryts av några millimeter över hudytan.
- Zoofila arter ger kraftigare inflammatoriskt svar än antropofila → risk för Kerion (upphöjd, varig, smärtsam härd) och ärrbildande alopeci.
Kliniska bilder
- Tinea capitis — vanligast hos förskolebarn: fjällande, avgränsad fläck med avbrutna hårstrån, klåda, ibland occipital Lymfadenopati.
- Tinea corporis — ringformad, rodnad randzon med central utläkning (“ringorm”).
- Tinea faciei och Tinea manuum förekommer.
- Kerion — kraftig inflammatorisk variant, förväxlas ofta med bakteriell abscess.
- Ger inte Onykomykos eller tinea cruris.
Diagnostik
- Wood-lampa (UV 365 nm): M. canis och M. audouinii fluorescerar klargrönt — Trichophyton gör det inte (undantag T. schoenleinii).
- Direktmikroskopi av hårstrån/skrap i 20 % KOH: hyfer och sporer utanpå hårskaftet.
- Svampodling för artbestämning; PCR snabbast och känsligast.
- Utred och behandla eventuellt sällskapsdjur — annars återkommer infektionen.
Behandling
| Lokalisation | Behandling |
|---|---|
| Tinea corporis, begränsad | Lokal Terbinafin-kräm eller Imidazoler 2–4 veckor |
| Tinea capitis | Alltid peroral behandling — lokalbehandling når inte hårfollikeln |
| Microsporum i hårbotten | Griseofulvin 6–8 v (bäst evidens vid Microsporum) eller Itrakonazol |
| Kerion | Systemisk antimykotika ± kort steroidkur mot inflammationen |
- Terbinafin har något sämre effekt mot Microsporum än mot Trichophyton → längre kur eller griseofulvin.
- Komplettera med Ketokonazol-schampo till patient och familj för att minska sporspridning.
Klinisk pärla
Barn med fjällande fläck i hårbotten och en ny kattunge hemma = M. canis tills motsatsen är bevisad. Wood-lampan i mottagningsrummet ger svar direkt — grön fluorescens.
Tenta-fokus
Minnesregeln för dermatofyternas målorgan: Microsporum = hud + hår (ej nagel), Epidermophyton = hud + nagel (ej hår), Trichophyton = alla tre. Och: tinea capitis kräver systemisk behandling.
Kopplingar
- Dermatofyt — övergripande svampgrupp
- Tinea capitis — den viktigaste kliniska manifestationen
- Wood-lampa — diagnostiskt verktyg direkt på mottagningen
- Trichophyton — vanligaste dermatofytsläktet i Sverige, jämförelseobjekt
- Griseofulvin — klassiskt förstahandsval just vid Microsporum