Blåmärken
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas
Vad är det?
Blåmärken är subkutana blödningar som uppstår efter trauma mot huden. Tendens att lätt få blåmärken är ett av de viktigaste anamnestiska symtomen vid utredning av ökad blödningsbenägenhet och poängsätts i blödningsscore.
Mekanism
- Blodet läcker ut från skadade småkärl i dermis och subkutan vävnad när den primära hemostasen inte hinner täta kärlet.
- Bakomliggande orsaker kan vara trombocytopeni, trombocytfunktionsdefekt (t.ex. av ASA), von Willebrands sjukdom eller kärl-/bindvävsskörhet.
- Vid B-TPK <50 × 10⁹/L får patienten lätt blåmärken redan efter mindre trauma; vid <20 × 10⁹/L tillkommer spontana blödningar och petekier.
- Nedbrytning av extravasalt hemoglobin via bilirubin ger den karakteristiska färgväxlingen.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Terminologiskt indelas hudblödningar (purpura) i Petekier (små blödningar i dermis), Ekkymoser (större subkutana blodansamlingar) och Hematom (palpabla ansamlingar).
- Ytliga blåmärken med omedelbar debut talar för primär hemostasrubbning; djupa hematom, hemartros och fördröjd debut talar för sekundär rubbning som hemofili.
- Vid utredning tas basal screening: TPK, PK(INR) och APTT — men normala svar utesluter inte hemostasdefekt.
- Läkemedel och hälsokostpreparat måste efterfrågas; ASA, NSAID och antikoagulantia är vanliga förklaringar.
Kopplingar
Relaterat: Ekkymoser, Petekier, Hematom, Purpura, Blödningsbenägenhet, Trombocytopeni, Senil purpura