Blödningsanemi

Vad är det?

Anemi orsakad av blodförlust. Klassificeras enligt blodkroppskonstanterna som en normocytär normokrom anemi, i samma grupp som sekundär anemi och hemolytisk anemi.

Vid akut förlust försvinner plasma och erytrocyter i samma proportion; MCV, MCH och MCHC förblir därför normala och Hb sjunker först när blodvolymen återställts.
Benmärgen svarar med ökat erytropoetinpåslag → ökad erytropoes och stigande retikulocyter. Eftersom retikulocyter är större än mogna erytrocyter kan MCV då stiga och bilden bli makrocytär utan att megaloblastanemi föreligger.
Vid ihållande förlust tömmer blödningen järndepåerna och anemin övergår i mikrocytär hypokrom järnbristanemi med lågt S-Ferritin.

I utredningsschemat för normocytär normokrom anemi är retikulocyter ↑ nyckelanalysen: den skiljer blödningsanemi och hemolytisk anemi från sekundär anemi med hämmad produktion.
Anemigraden fastställs först då blodvolymen återställts — ett normalt Hb tidigt efter blödning är falskt lugnande.
Blödningskällan ska alltid eftersökas: GI-blödning utreds med F-Hb, gastroskopi och koloskopi; hos kvinnor efterfrågas menorragi.
Differentiering mot hemolys görs med P-Haptoglobin, LD och bilirubin, som är normala vid ren blödningsanemi.