CuraKI

Taenia

Taenia

Kurs: Basvetenskap 6

TypBandmask (Cestod), platt segmenterad tarmparasit
ArterTaenia solium (svinbandmask), T. saginata (nötbandmask), T. asiatica
SmittvägFörtäring av otillräckligt tillagat kött med cysticerker
AllvarligastNeurocysticerkos efter oralt intag av T. solium-ägg
BehandlingPrazikvantel (tarminfektion), Albendazol vid cysticerkos

Mikrobiologi

  • Bandmaskar i klassen Cestoda: långa, bandformade, saknar tarmkanal och tar upp näring över tegumentet.
  • Består av scolex (huvud med sugkoppar, hos T. solium även krokkrans), hals (tillväxtzon) och strobila med hundratals proglottider (segment).
  • T. saginata blir 4–10 m lång; T. solium 2–4 m. Varje mogen proglottid är hermafroditisk och innehåller tusentals ägg.
  • Äggen av de olika arterna är morfologiskt identiska — artbestämning kräver scolex, proglottidmorfologi eller PCR.

Livscykel och smittvägar

  • Människan är definitiv värd och bär den vuxna masken i tunntarmen.
  • Ägg utsöndras med avföringen → mellanvärd (gris för T. solium, nötkreatur för T. saginata) äter äggen → onkosfärer penetrerar tarmväggen och sprids till muskulaturen → bildar cysticerker.
  • Människa smittas av vuxen mask genom att äta rått/otillräckligt tillagat fläsk- respektive nötkött.
  • Kritisk skillnad: människan kan också bli mellanvärd för T. solium genom fekal-oralt intag av ägg (kontaminerad mat, dålig hygien, autoinfektion) → Cysticerkos. Detta kan aldrig ske med T. saginata.

Artjämförelse

T. soliumT. saginata
MellanvärdGrisNötkreatur
Scolex4 sugkoppar + krokkrans (rostellum)4 sugkoppar, inga krokar
Proglottid, uteringrenar<13 per sida>13 per sida
Aktiv proglottidutvandringSällanOfta (patienten märker rörliga segment)
Cysticerkos hos människaJaNej
Längd2–4 m4–10 m

Patogenes och symtom

  • Taeniasis (tarminfektion): ofta asymtomatisk. Kan ge vaga buksmärtor, illamående, aptitförändring, viktnedgång och synliga proglottider i avföringen eller i underkläderna.
  • Cysticerkos: larver kapslas in i muskulatur, subkutant, i ögat och i CNS. Levande cystor ger lite inflammation; det är när larven dör som kraftig inflammatorisk reaktion uppstår.
  • Neurocysticerkos: vanligaste orsaken till förvärvad Epilepsi i endemiska områden (Latinamerika, Sydostasien, Afrika söder om Sahara). Ger fokala eller generaliserade anfall, huvudvärk, Hydrocefalus vid intraventrikulära cystor och Intrakraniell tryckstegring.
  • Oftalmisk cysticerkos kan ge synnedsättning och kräver särskild handläggning.

Diagnostik

  • Mikroskopi av avföring för ägg och proglottider — låg sensitivitet, upprepa prover.
  • Koproantigen-ELISA och PCR för artbestämning.
  • Vid neurocysticerkos: DT/MR hjärna visar cystor i olika stadier (vesikulärt, kolloidalt, granulärt, kalcifierat) — patognomont är scolex som en punkt inuti cystan.
  • Serologi (EITB/Western blot) med hög specificitet för T. solium.

Behandling

  • Taeniasis: Prazikvantel 5–10 mg/kg som engångsdos, alternativt niklosamid.
  • Neurocysticerkos: Albendazol 15 mg/kg/dygn i 10–14 dagar, ofta i kombination med prazikvantel vid multipla cystor. Alltid kortikosteroider (Dexametason) insatt före/samtidigt, samt antiepileptika.
  • Kalcifierade (döda) cystor behandlas inte antiparasitärt.
  • Kirurgi/shunt vid ventrikulära cystor och hydrocefalus.
  • Ögonundersökning före antiparasitär behandling — behandling av okulär cysticerkos kan ge irreversibel synförlust.

Klinisk pärla

Behandla aldrig neurocysticerkos med antihelmintika utan samtidiga steroider. Döende larver frisätter antigen som utlöser massiv inflammation, cerebralt ödem och statusepilepticus.

Tenta-fokus

Kärnfrågan är att människan är definitiv värd för båda arterna men mellanvärd endast för T. solium. Cysticerkos smittar alltså via ägg (fekal-oral väg), inte via kött — man kan därför få neurocysticerkos utan att någonsin ha ätit fläskkött.

Kopplingar

Graph View

Backlinks